Ett fint jakttorn signerat Lennart och Niklas Alexandersson färdigställdes den 14 augusti 2008. Placerat vid Mossemarken.

Denna dagen, ett liv...

Eller var det inte så han sa, Farbror Melker i Saltkråkan, när det gick honom emot. Så kan vi också säga efter dagens jakt. Kanske stämmer det bättre med "Denna dagen, inte ett liv."

Allt nog. Dagen började bra med uppehåll och klar luft. Nattfrost hade det varit och de gula löven på marken var gråfrusna. Solen verkade dock vara på väg upp. När jag kommit i post och fått upp termometern kockan halv nio visade den 3 plusgrader. Men dagen lovade bättre. Det var i princip vindstilla och vackert.

Det är Stenaröd med omnejd som ska drivas av under förmiddagen. Det tar en stund för alla poster att komma ut men snart börjar drevet. Själv sitter jag i ett helt nytt torn, färdigtbyggt och signerat den 14 augusti 2008. Rakt under en stor kraftledning kanske låter illa men eftersom det inte blir några längre stunder ska det kanske inte vara så farligt. Drevet drar i alla fall igång och på radion hörs uppmaningar om hojtande för positioners bestämning. Men någon älg eller helt färska spår efter den syntes inte till. Från min plats i tornet kunde jag ändå se två rådjur spankulera över gärdet snett till höger om mig, mot Mossemarkshuset. Men bara älg får skjutas.

Utdelningen var som ni förstår skral. Det blir samling på Valex igen och matdags. En del skyttar har ätit i post men tar en tår kaffe och kanske en liten smörgås ändå. Det är ju trots allt några timmar sedan frukost. Så blir det beslutat att Bredmyrsmossen ska genomströmmas av folk. Poster delas ut och jag hamnar en liten bit från sommarstugan på Lienstensåsen. Men inte heller denna position ger någon fångst. Alla blir utan och ingen älg är ens synlig. Var kan de vara?

Klockan har passerat lunchtid och ett lätt regn har börjat falla. Det är tillräckligt för att man ska känna av det och buskar och träd blir våta och fäller ifrån sig vatten när man stryker förbi dem. Efter lite diskussioner om vilka marker som ska besökas kommer man överens om att ta marken nästan från Skee och söder om Lv 164 fram till en bit upp på Vetteberget. Där måste det väl ändå stå älg... Men tji fick vi. Ingen syntes till men vi hörde en hund driva och skälla ståndskall en stund, framför den post där jag satt och lite längre norr ut. Men snart tystnade det och ingen visade sig. Klockan blev mycket och dagen avslutades med en kopp kaffe på logen på Valex.

Under de här dagarna som jakten hittills varat har samtalsämnena varit många. Jakthistorier naturligtvis och en massa skämt. Tage M är en hejare på att berätta och vi får hoppas att åtminstone det mesta har en gnutta sanning i sig. Jaktförhållandena har under årens lopp förändrats en hel del. Hur gjorde man förr när det inte fanns radioapparater, mobiltelefoner, elektroniska kartor i en GPS och annat som kan hjälpa till. Kanske gick man på känn och klarade sig bra med det. Som det är nu är det ett väldigt tjatande i radion och då speciellt mellan drevkarlarna. Nöjaktig position ska bestämmas och drevet ska vara lika långt fram hela tiden. Det gäller att hålla linjen. Förr gick man nog i lugnt tempo och kom fram i sinom tid. Älgarna kom också fram och föll för någon kula. Nu ropas i radion om något djur faller. Tidigare sköt man signalskott och hoppades att alla förstod. Ibland kanske man kunde tro att ytterligare någon älg var påskjuten. Tekniken underlättar mycket men kanske en del av charmen försvinner, vad vet jag. Vi har  alla fall inte börjat hämta hem älgarna med helikopter ännu och förmodligen blir det inte så inom vår levnad.

Utsikt från ett jakttorn på Mossmarken.

- "Har jag inte sagt till er att ni ska titta i kameran när jag tar kort?"

Det gäller att få i sig allt tycker Roger och tar en liten slick på tummen.

Bloggaren ställer "motvilligt" upp för en bild i en position som inte har varit behov av att använda så ofta under årets jakt.