Jaktveckans sista dag. Stjärnklart under natten och en strålande morgon igen. Vi har i alla fall haft tur med vädret. En dag med regn är inte mycket att säga om. Men som vanligt pratar vi svenskar gärna om just vädret. Morgonsamlingen på Valex började som vanligt med lite småprat och så naturligtvis återgivande av tidigare episoder under olika jakter. Redan tidigt rullar skratten mellan logeväggarna.
Som ni kan se på en bild här bredvid började dagen med en fotografering av laget. Det har hänt några gånger tidigare och tanken med just denna dags foto är att skicka till tidningen Svensk jakt och komma med som månadens jaktlag. Försök har gjorts tidigare men då var bilden inte av bästa kvalitet så vi fick stå över. Hoppas på bättre tur nu.
När vi nu skjutit jägarna med digitalkameran är det dags att försöka skjuta älgarna med klass 1-vapen. Dagens första drev ska göras på Lienstensåsen. Vi har varit där tidigare under veckan men då drevs inte hela åsen som är tänkt. För en del av posterna är det ganska långt att gå så det drar ut lite på tiden innan drevet kommer igång. Stora delar av det för 3 år sedan brandhärjade området ska genomsökas efter älgar av alla sorter. Det blåser lite snålt och är därför inte konstigt att det finns planer på en vindkraftpark just här på Tolvmanstegen.
Drevet kommer i alla fall igång men de lyckas inte driva fram någon älg. Detta kan bero på att det kanske inte fanns någon älg just i området just idag. Detta blev också det första drevet under veckan där vi inte har sett älg. Enligt många är det ont om älgar i det stora hela men detta lag har kunnat konstatera att det finns många, men att alla inte kommer i skottläge för oss. Drevkarlarna kommer fram till posterna och det blir återsamling på Valex. Kaffe i solvägg och i lä av ladugården smakar bra.
Tjöstad är i princip det sista område som vi inte gått över. Därför är det dags för det nu. Poster runt om och själv hamnar jag vid en kraftstolpe på Baddargärdena. Just i det område där jag sköt på min första älg för 20 år sedan. Jag ingick inte i Valexlaget då och hade därför oturen att inte få tillgodoräkna mig den älgen. Den gick nämligen över gränsen till just Valexlaget. Men vad ska man göra åt det. Så är det under jakten. Jag såg i alla fall att jag hade två goda träffar i älgen eftersom blodet pulserade ut ur kroppen när den sprang över gränsen.
I början av drevet var det någon som såg ett par djur men på ett sådant avstånd att det inte gick att skjuta. Den vanliga turen. Och eftersom alla marker var avdrivna nu var vi lite fundersamma. Mest funderade nog jaktledarduon. Till slut blev det bestämt att vi skulle ta en sväng på området som kallas Kronan. Utpostering igen och planering av drevet. Vi går ut från Prästorpsvägen och mot sydväst. I detta område har det setts älgar efter att vi gick där senast så det borde vara ett gott försök. Drevkarlarna går fram under ivrigt hojtande i skogen. Klockan blir 15.15 och då hörs på radion hur det tydligen har skjutits ett skott. Det är Raymond som meddelar att han har skjutit mot en kalv men att den har gått vidare. Han förstår att det var en träff för den reagerade. Kon var med och gav sig också av. Kalven gick upp mot nästa post och efter ca 8 minuter, ett kort efterföljande, smäller det ytterligare ett skott och Henrik meddelar att kalven är död. Det känns gott. Senare visar det sig att det är Raymonds första älg och gratulationer och grankvist delas ut.
Kalven transporteras till Valex och hänger snart en bit upp i luften för att luftas ur riktigt innan styckning. På söndag ska de fällda djuren fördelas i småbitar. Huruvida årets jakt är helt avslutad eller inte är inte helt klart. Man har börjat prata lite smått om att kanske träffas någon helg och försöka få en vuxen eller kanske någon kalv. Vi får se hur det blir med den saken. På logen på Valex hänger i alla fall kropparna efter 3 vuxna djur och 4 kalvar. Sällan är det väl så att det är fler kalvar än vuxna som hänger där.
Pratet om varför det är så att vi ser många djur men inte kan skjuta på dem av olika orsaker kommer nog att pågå länge än. Älgarna ligger alltid ett steg före oss. Har de spioner ute för att se var vi ska gå? Men det är också det som är tjusningen med jakten. Man vet aldrig vad som kan hända. Man kan bara hoppas på en bättre tur vid nästa års jakt. Men vi hade i alla fall tur med vädret i år också. Dessutom har vi nu fått ett nytt kylaggregat till den gamla brödbilen. Efter styckningen på söndag är nästa träff den 10 november då den trots allt goda jaktlyckan ska firas med ett knytkalas med dans och annat trevligt.
Trädgårdsmöblerna kom väl till pass innan gubbarna kom till pass för dagens jakt.
Det är svårt att få till en bra lagbild men här är i alla fall större delen av de som ingick i årets lag.
(klicka för större bild)
En glad första-älgsskytt berättar på sin klingande norska hur det egentligen gick till.