Torsdag 12 Oktober 2006
När väckarklockan drog igång denna morgon var det efter en kort natt för hela laget. Den sena onsdagskvällen var en av de "värsta" i lagets historia. Vi drog älg i becksvarta kvällen och lystes endast upp av displayen på en mobiltelefon. Kan det bli värre? Men en traktor ger också lite ljus och vi letade oss ned till farbar väg och kunde till slut komma hem. De flesta kommer nog att minnas kvällen ett tag framöver. Dagen idag började med att vi skar ner några av de älgar som hängde på logen och hängde in dem i kylvagnen. Blå krokar till vänstersidan och blanka till högersidan. Så fördelas nämligen köttet sedan för markägarparter och för jägarparter.
Det första drevet genomfördes så i området Bergekasen. Poster runt om och 4 drevkarlar tog sig igenom terrängen utan att ens skåda någon älg. Men väl spår efter dem. Återsamling för ny utsättning efter en kopp kaffe och smörgås. Allmänt tjôt och diskussion om den stora tjurens vikt. Till slut blev beslutat att vi skulle driva igenom Skuggedrevet för att försöka få den återstående 3 älgkalvarna. Ett viss manfall även idag gjorde att det blev lite ont om poster i just detta drev men en bedömning av de olika posternas värde gjordes. Ett antal drogs in och vi hoppades att de älgar som kom skulle gå den rätta vägen. Det var långt att gå för att komma i post och även drevet hade en bit att vandra. Vädret var fint, solen sken och det blåste lite men temperaturen var behagliga 17 grader. Drevkarlarna blev svettiga. Ja, även vi som gick långt för att sitta i post spillde en och annan droppe svett. Tur då att den varma tröjan tagits av innan vandringen och kunde tas på på poststället.
Så drog drevet igång och efter en stund hörde man ropen skalla och eka mellan bergen. Radiotystnad var det inte och efter en stund kommer rapporter om en stor tjur som kom bakifrån posterna och gick in mot drevet. Den vände snart och tog sig ut från farligt område mellan ett par poster. Så farligt var det kanske inte eftersom vi inte fick skjuta sådana djur idag men han tyckte kanske inte om sällskapet ändå. Det stämde nog inte som Roger sa att han hade stämt träff med tjuren just idag och just där.
Drevet blev färdigt och återmarschen till bilarna blev lite lättare eftersom man nu kunde följa en traktorväg och inte behövde smyga så nära gränsen som möjligt. Det kändes lite irriterande att vara tvungen att gå ett par meter till vänster om ett traktorspår bara för att det gick en gräns där. Men så är det nu i jakttider. Då är det många lagar som gäller. Förutom naturlagarna är det jaktlagen, både den juridiska och de mänskliga, och sist men inte minst lagen om alltings djävlighet. Men vi kom upp och ner utan problem men med lite fler andhämtningspauser på uppvägen. Och tänk vad det grämer en svampälskare att vandra förbi stora kolonier med kantareller och trattkantareller.
Tillbaka på Valex blev det åter kaffe, smörgås och prat. Som vanligt många skämt och kommentarer kom naturligtvis om Rogers matvanor. Ena dagen kyckling och nästa dag fläskkotletter med makaroner och inga riktiga verktyg att äta med. Men han fick i sig maten och glömde allt om den bantningsgrupp han ingår i på jobbet. Men vi diskuterar också den närmaste framtiden och då främst styckningen av kropparna. Det beslutas till slut att det skall ske på söndag den 15 oktober. Detta innebär att författaren inte kan närvara och medverka eftersom han då befinner sig på sydligare breddgrader där man förmodligen bara sett älg på vykort.
Tre jägare pustar ut på logen på Valex, Rolf, Alf och Roger.
Den stora branden 2004 och stormen Gudrun lämnar sina spår i skogen.
Och Roger han bara äter och äter allt vad han kommer över...