Måndagen den 9 Oktober
2006 smäller det. Då börjar nämligen årets älgjakt på dessa breddgrader.
Men nu i högsommarvärmen känns det långt borta. Myggen anfaller oss nu
och älgflugan kommer att göra det i oktober. Man kan fråga sig vilket
som är värst. Myggen är snabba och svåra att slå ihjäl. Älgflugan, eller
lusen, är kanske inte så snabb men den kryper in i håret och gömmer sig
och biter sig fast. När man sedan får tag i den är den svår att klämma
sönder. En hårdhudad rackare. Så här står det skrivet i uppslagsboken om
flugan:
|
|
|
||||||
Valexlagets vandringspris har åter fått byta bostad. Men det har inte
kommit till okänt hem. En vacker sensommarsöndag,
den 24 september, träffades Valexlaget åter på Kretsens skjutbana på
Kangeröd. Ett knappt 20-tal medlemmar dök upp och gjorde sitt bästa för
att det skulle bli en spännande tävling i konsten att skjuta mot
stillastående och rörligt mål. Som vanligt gällde det at skjuta 12 skott
i 3 st. 4-skottserier. Mot stillastående älg klarade de flesta sig
ganska bra men mot den löpande gick det något sämre för de flesta av
oss. Hur långt framför skall jag hålla? Hur högt skall jag hålla? Hur
långt är det kvar innan älgen försvinner bakom muren? Varje gång samma
frågor. Och den usla älgen skenar iväg ganska fort på rälsen. Det gäller
att ladda om så fort som möjligt och inte fundera över var det just
avlossade skottet tog. Sikta in sig och trycka av är det som gäller. Valexlagets inofficielle förste vice jaktledare, Conny Svensson, satt nästan som vanligt bänkad vid skrivbordet och med ammunitionslådan framför sig. De anländande skyttarna noterades och ett skjutprotokoll namnades. Den som behövde ammunition köpte detta och satte sig att vänta på sin tur. På fotot här bredvid ser vi när Henrik Mattsson kontrollerar att han blir vederbörligen antecknad på listan. Någon speciell skjutordning gjordes inte upp utan den som kände sig manad gick in i skjutbåset när det blev ledigt. Banan har två bås men under tävlingen användes bara det ena. Som protokollförare satt naturligtvis jaktledaren Rolf. Dock inte när ha själv sköt, vilket skulle varit ganska orättvist. Men som han är en duktig skytt hade det kanske inte spelat någon roll. Som kan ses på en annan länk på denna hemsida har laget fört statistik över alla fällda djur genom åren, allt från början av 1930-talet. Samma bok används fortfarande och kommer nog att räcka några år till. Men skulle den komma bort finns det ju i dagens moderna samhälle även lagrat i datorn. På bilden ser vi det prydligt noterade uppgifterna över djur, plats och skytt.
|
||||||