Samling kring elden med kaffe och historier och många glada skratt.

Under resan upp mot Valex kunde vi konstatera att det kunde vara på väg att bli en strålande dag. Solen var just på väg upp i öster och färgade himlen väldigt vackert rosa. Det bådade speciellt gott när SMHI hade pratat om snökaos i mellersta Sverige. Det hade varit stjärnklart någon timma tidigare på morgonen. Men hoppet övergav oss inte trots att lite moln hade tornat upp sig. Det här skulle bli den dag då vi nöjda kunde dra oss tillbaka för att göra nya smörgåsar inför nästa dag.

Vi börjar med Mossemarken och tar hela vägen upp till Bohusleden. Även andra sidan vägen, Vitmossen, ska med i drevet och gubbarna placeras ut på som vanligt strategiska platser. Och naturligtvis finns det älg i markerna. När Lennart närmar sig sin plats ser han hur ett vuxet djur lommar iväg norr ut utan att han har möjlighet att nedlägga bytet. Även andra observationer görs och hoppet lever hos skyttarna. Snart knakar det nog till i buskarna framför mig och den riktigt stora tjuren stannar upp för att låta mig skjuta den, tänker nog en och annan skytt. Men tji fick vi. Inget skjutbart uppenbarar sig och det blir återsamling vid jaktkojan som står längs vägen upp mot Ekelidsvattnet. En eldstad finns iordningställd och snart brinner en lägereld i centrum av på bänkar och ryggsäckar parkerade jägare. En och annan får lite rök på sig men ingen klagar. Det har börjat regna lite smått. Inte bara kläderna blir sura utan även jägarna går ner lite i humöret. Men med lite roliga historier lättas stämningen upp och många goda skratt hörs.

- "Ni har väl hört den om gubben som råkade hamna på ett möte med Fredrika Bremerförbundet?" säger Bert. "Jo, det var så att han kom in på det där mötet och en föredragshållare pratar länge och väl om kvinnoproblem. Efter en stund så säger hon att det finns väl inget så smärtsamt som när en kvinna föder ett barn. De reser sig gubben upp och säger: Finns det någon här i församlingen som har fått en riktig hästespark på "taskorna" någon gång. Det gör ont.

I de glada historiernas och skrattens tecken går en stund och snart har alla samlats vid kojan. De sist anlända får en stund för lite kaffe och mat innan det är dags igen. Nu ska det bli "Skuggedrevet". Ett långt och väldigt kuperat drev som idag känns extra jobbigt eftersom regnet tilltar. Men drevet skall genomföras och posterna tar sig till sina platser. Drevkedjan tar sig också upp i position för att kunna gå fram så riktigt som möjligt. Vi börjar gå när alla poster är på plats men snart hörs prat om observationer igen. En ko med kalv syns och en hund har ståndskall på ett djur, troligen en tjur. Önskemål om att smyga fram mot ståndskallet framförs men det blir inte så. Flera rapporter kommer via radion. Klockan blir 1302 och då smäller det. Två skott i relativt tät följd. Spekulationer om vem som skjutit och vad kommer igång och snart kommer besked. Det är jaktledaren och vice jaktledaren som skjutit var sitt skott. Men älgen gick iväg och den som den kom i sällskap med försvann också, naturligtvis.

Drevet fortsätter och tar sig fram över branta berg och djupa dalar. Ibland verkar det som om varje bergås är 20 meter bred och lika hög och det är lika långt mellan åsarna. Och i regnet ser man sämre med glasögonen helt utan torkarblad. Till slut hamnar de i fickan. Det är ibland lite problem att ta sig fram i rätt riktning hela tiden om man måste leta efter vägar att ta sig upp för bergen. Det är inte svårt att komma ur kurs. Till slut kommer i alla fall drevkarlarna fram till olika poster.

Då var det då fråga om hur det gick med den påskjutna älgen. De båda skyttarna och ytterligare någon börjar ett eftersök i den riktning älgen gått. Efter cirka 300 meter hittar de den och nu börjar nya problem. Hur ska vi få den därifrån och till Valex? Som vanligt hämtar Bertil sin traktor och ett antal gubbar samlas med rep och drar älgen den bit som behövs. Och när älgen väl kommit till Valex tar det inte lång tid innan den hänger fritt svävande i luften, flådd och rengjord i avvaktan på styckning.

...det som blev av denna dag var alltså en skjuten kviga och ett gäng genomvåta jägare. Men i morgon är det en ny dag och vi får hoppas att SMHI har tippat rätt om uppehåll då.

TILLBAKA.

Med snustorr ved, hämtad direkt ur utedasset, sprakar snart elden så hemtrevligt. Bara kaffepannan på spisringen saknas.

Det gäller att synas när man är i skogen, och att hålla sig torr.

Älgen är lastad och på väg hem, liksom drevkarlar och skyttar.