Kylbilen ska också ha lite nytt ibland och nu var det dags för nytt aggregat för att få kallas kylbil.

Ny morgon och ny tag för att få tag i älgarna. Men hur ska man i skrift beskriva en älgjaktsdag utan att det låter bekant för läsaren. Varje dag kan ju för den oinvigde verka helt lik den andra. Samling på morgonen, inräkning, postutdelning och drev osv. Ja, nog är det mesta sig likt men ändå har varje ny dag sin egenhet.

Denna morgon fick de först ankomna se 4 stycken älgar på gärdet bakom ladugården. De gick snart upp i skogen och var borta. En stund senare ser en av gubbarna 3 älgar gå in i en annan skog strax intill. Kan det vara samma fast de skakat av sig en. Vi lär aldrig få svaret. I alla fall beslutas att vi ska driva igenom Lerberget, fortsätta över Rellen och bort mot Söle. Där någonstans måste de finnas och nog ska vi lyckas få fram dem till skyttarna.

Jag blir parkerad på ett gärde mellan Rellen och Berge. På den posten har jag skjutit älg tidigare så helt hopplöst ska det inte vara. Gott hopp finns om att de ska kunna drivas fram just till mig...Med en position ca 10 meter från Lv 164 är det inte direkt någon större naturupplevelse men det får gå ändå. Älgarna kanske kommer den vägen. Strax före klockan 8 är jag på plats och väntan börjar. En del poster har lite längre att gå. Men till slut kommer drevkedja igång och hojtandet i skogen börjar.

Tiden går och det har tydligen älgarna gjort också. I alla fall förbi min post. Drevkarlarna passerar och så plötsligt hörs det på radion: -"Det går en ko med kalv och en tjur framför mig. De går sakta och försiktigt.". Det är en av våra "kalvar", Simon, som sakta driver djuren framför sig. Så hörs två skott. Klockan är 10.20. Har ett av djuren fallit? Nej det var längre bort. Simon ser fortfarande djuren framför sig och rapporterar nu att de går ner mot ett gärde och där sitter Alf. Klockan blir 10.28 när det smäller igen och nu betydligt närmare mig. (idag igen). Två skott offrar han och säger sedan att han ska gå fram och se om han behöver skjuta dö-skott. Postgrannen som sett det hela säger att det är onödigt. - "Den är så död den kan bli". Alf frågar så grannen varför denne inte sköt på det mindre djuret. Inget svar så han frågar igen. När han inte fått svar efter 3 frågor bryr han sig inte om det längre.

Klockan blir 10.58 när det avlossas 4 snabba skott. Längre väster ut denna gång och snart får vi besked om att det är B. som skjutit mot en kalv. Farten på den var dock ganska hög så han har kanske inte träffat. Möjligen var det så att han gjorde som sades i en revy i Bullaren en gång: - "Han siktade mellan mulen och bogen och träffade mellan svansen och skogen". Kalven kom i sällskap med ko och tjur och den syntes springa iväg helt utan problem. Ett eftersök en stund senare gav inga tecken på att den var träffad.

Återsamling, kaffe och smörgås och tjat. (Har ni läst det förut?)Eftersom de 3 sistnämnda djuren troligen gått in i ett annat av våra områden så var det bara att posta ut igen och bilda drevkedja. Nu på delvis ny mark där de flesta inte hade drivit förut. Men det gick bra. Vi kom fram till uppsatt mål men någon älg blev inte skjuten. Så då är det bara att driva mot samma mål från andra sidan skogen men inte heller detta gav något resultat.

Dagen börjar gå över i sen eftermiddag och de båda fällda djuren hämtas för beredning. Snabbt åker skinnen av och kropparna hängs upp och görs rena. Luftigt och en bit från marken så att inte katter eller rävar kommer åt dem hänger de till sig och möras. När allt är klart är det bara att åka hem och göra nya smörgåsar igen. Precis som vanligt under älgjakten. Allt är sig likt, fast ändå så olikt.

TILLBAKA

Nog har Alf anledning att se glad ut när han just nedlagt en "stor" tjur och det vankas föda.

Visserligen ser det vackert ut men att sitta vid stora vägen och tycka att det var en stor naturupplevelse vore att uttrycka sig fel.

Eftersökshund ska finnas att tillgå och Bo ställer gärna upp som hundvakt nu när han inte längre gå med på själva jakten.

Roger håller isär sidorna på den kalv han skjutit tidigare under dagen. Lite stolt ser han allt ut att vara.

Skulle detta kunna vara far och son?
Den frågan får vi nog aldrig svar på