Söndag 2011-10-16

Söndag är styckaredagen i detta lag. Men innan jag går in på det kommer en liten fortsättning på fredagens eskapader i naturen.

Fredagen blev en stor dag för någon och en mindre lyckad dag för en annan. Att fylla 50 år, Roger, och få tillbringa dagen i naturen med goda kamrater är naturligtvis stort. Att dessutom få bjuda sina kamrater på till utseendet fina och till smaken goda bakelser förhöjde säkerligen denna njutning. När Lerberget var avklarat och klockan var halv 10 var det "andrafrukost" med dessa bakelser, dekorerade med en siluett av en älg. Att man inte hade sked till hands gjorde inte så mycket. Man kan äta bakelse med kniv också.

När så den under torsdagen skadeskjutna älgkalven hittades klockan 11.55 samlades vi på vanliga platsen för mer mat... Under tiden blev bestämt att göra ett försök med att driva Bredmyr i lite light-variant. Utpostning runt och drevet igång. Ganska snart skallade ropen i skogen och det fanns också älg. Spårhunden gick på spår och hundföraren såg också älgar. Det rapporterades vara ko och kalv man följde och djuren gick mot postkedjan. Efter en stund knakar det i buskarna hos en av skyttarna. I hög hastighet kommer två djur fram ur lite tätare skog och ut över en myr. Skytten tittar på djuren och ser att den som springer först är mindre än den andra. Det är kalv och ko så som hundföraren rapporterat. Ett skott ekar mellan bergen men djuren springer vidare. Någon enstaka minut senare kommer hund och förare flåsande genom skogen, i älgarnas spår. Av taktiska orsaker går man bara en kort bit förbi skytten, stannar vid den skogsväg som älgarna troligen passerat och inväntar vidare order. Förstärkning ankommer och man går på med hund i spåret. Långt behövde man inte gå. Strax ekade ytterligare ett skott mellan bergen och detta som en bekräftelse på att djuret var hittat. En lättnandets suck men samtidigt en bedrövad suck. Det var nämligen ingen kalv. Storleken angav att det var en kviga. Dessutom låg hon ca 3 meter in på grannmarken.

Vad göra. Självklart det som normalt görs när man skjutit en älg. Den ska tas ur och detta är oftast skyttens jobb. Denna gång kom dock Sandra A försynt fram och frågade om hon fick ta ur älgen. Hon håller på med jägarexamen och ville nu träna på urtagning. Vi åskådare kunde snabbt konstatera att hon hade stor talang för arbetet. Del två i efterarbetet blev i detta fall uppdelat i två delar. Dels kontakt med markägaren och information om att älgen låg där den låg. Dels kontakt med Polisen för information om vad som skett. En utredning påbörjades och skytt och jaktledare hördes om saken. Vad gäller älgen tyckte markägaren att vi kunde ta hand om den. Detta beslut fattade så småningom även Polisen. Huruvida det blir något rättsligt efterspel för skytten är inte klart. Att det blir en extra älgavgift på 7 000:- är dock klart.

Lördagen den 15 oktober var också jaktdag. Dock med en lite reducerad laguppställning. Vi var några som hade annat inplanerat. Några för jakt på annat håll och några för annat. Själv hade jag en del rivningsarbete hemma att göra, inför en på måndagen begynnande ombyggnad av badrum. Men de som var ute säger sig ha haft en trevlig dag och även i viss mån lyckad dag. Man lyckades nämligen fälla en kalv i ett av dreven. Så dagen var inte helt till spillo given. I den bästa av världar hade den fått hänga ytterligare några dagar men av praktiska skäl togs den med på söndagens styckning.

Så kom då söndagen och stora styckaredagen. Förberedelser med bord och bänkar var gjorda redan på fredagen så nu var det nästan bara att köra igång. Ett par traktorkärror backades in och användes som bord också. Kroppsparterna bars in en efter en. Vana och lite mindre vana styckare hanterade sina knivar med försiktighet så att ingen blodvite skulle uppstå. Första delen av styckningen gällde de delar som markägarna ska ha. Tilldelningen är nämligen sådan att varje markägare får en påse per 50 hektar. Det blir ganska många högar och av naturliga skäl lite mindre bitar. En del köttfärs blir det också. Så ska köttet plockas undan innan vi kan bärja på jägarparterna. Där blir det inte alls så många högar och bitarna blir också större. Grovstyckarna skär ut filé, ryggbiffar, fransyskor, innanlår och ytterlår och allt vad det heter. Janne vandrar som en vandrande vålnad mellan styckarna och upplagsplatsen med de olika bitarna. Vad vi kunde se gick han aldrig till egna ryggsäcken med någon bit. Finstyckarna skär rent de ben som grovstyckarna lämnar efter sig. Av detta blir det köttfärs. Bertil H och Henrik M sköter kvarnen med elegans.

När styckningen av jägarparterna hållit på en stund avbryts det hela med att Andreas kallar oss till grytan. En alldeles utmärkt smakande ärtsoppa med färdig smörgås och lättöl serveras. Detta har blivit en god tradition de senaste åren där mor i huset, Iris, ska skänkas en vänlig tanke. Måltiden satt fint i kistan och så fortrsatte vi gå lös med knivarna. De sista parterna hämtades in och det började bli tomt på borden. Men de fylldes snart igen men nu med högar av färdigstyckat. En lapp med namn lades på varje hög och så fick vi söka upp vår hög. Några hade också tur att få en filé med sig hem. Dessa fördelas efter ett rullande schema och alla ska förr eller senare få en filé.

Så var då 2011 års älgjakt avslutad för Valexlaget. Delvis lyckad. Antalet skjubara kalvar som visat sig för skyttarna har varit lågt. De vuxna djuren har i de flesta fall hållit god kvalitet men jakten lämnar i år också en lite bitter eftersmak. En överskjutning är sådant som inte får hända men som ändå händer med jämna eller ojämna mellanrum. Om så kallade älgskötselområde skapas blir risken betydligt mindre. Det som man skjuter för mycket ena året får man plocka från nästa års kvot under den period som skötselplanen omfattar. Något område var det inte i år så vi får ta det som det blev. Jägarna i Valexlaget tar en efter en sina påsar, säger hej då och åker hem. Förhoppningsvis är alla med nästa år igen.

Tage Ödlund