Ett duktigt gäng drevkarlar och kvinnor, fr.v. Simon, Sandra, Johan, Rolf, Tobias, Elias, Tomas, Veronika och Stig. Dessutom en hund med okänt namn.

Tisdag 2011-10-11

Så går ännu en dag ifrån vår tid. Så lär någon lärd tänkare ha uttryckt sig. Och nog är det väl så alltid. Dagarna har sin gång och nya kommer ständigt. Idag var ju åter en ny dag och den skulle fyllas med äventyr. Så blev det till allas glädje. Samlingen på Valex skedde som vanligt och i det avseendet är varje jaktmorgon sig lik. Småprat om gårdagen, om grannlagens gårdag om någon hört något därifrån. Solen var  nästan uppe och det var ljust nog att se att det artade sig till en vacker dag.

I sinom tid harklade sig Conny och tog till orda. Strax blev han avbruten av Janne som kommit till insikt om att det fanns anledning att yttra sig. Tage M fyller år idag och naturligtvis ska man hurra för honom. Det gjordes med känsla och bravur. Men så får Conny åter ordet och börjar dela ut uppgifter. Drev från Hogelid mot Kronan över Folkestadsgärdena. Postgubbar skickas iväg och drevkarlar tar sig till utgångsläget. Det är en ganska kuperad terräng att ta sig fram i så det gäller att klä sig lämpligt för att inte bli allt för varm. De som går på ytterflanken längst till höger har längst att gå och ännu mer kuperat. I detta drev var jag en av vandrarna och förhoppningsvis gjorde jag en godkänd prestation även om det inte gick någon älg framför mig.

Detta drev avslutades med enbart den noteringen att Tage M hade sett älg eller älgar men inte varit i skjutposition. När vi åkte från platsen mot Valex var det nära att Stig C körde på en älg. Den hoppade upp framför bilen vid slutet av Bergeskogen och sprang sedan iväg ner mot Kent i Söle. Även jag fick se denna levande älg vilket var väl värt att notera. Det har gått jaktveckor där jag inte sett en endaste levande älg.

Nästa uppgift: Bremyrmossen. Vi blev några stycken som skulle ta oss upp till vändplan vid Trångkas. Vi gick därifrån in en gammal skogsväg mot väster och en efter en postades ut. Själv fick jag den näst sista posten i den raden. På plats var jag klockan 10.50. Det regnade tallbarrsnålar för det vilda. Satt på kanten av en liten myr med en hel del frötallar och en liten bäck rinnande vid sidan. Bakifrån hördes ofta brakanden i olika volymer. Varje gång fick jag vända mig om och se efter orsaken. Men ingen älg. Drevet drar igång och snart hörs prat om att man ser färska spår. Kanske inte så underligt. Det fanns älg i skogen. På vägen ut hade lagets i särklass yngste deltagare, Elias, sett en älg skymta förbi medan morfar placerade ut en av skyttarna på en post. Observant liten jägaraspirant. Men älgen var borta för oss andra i alla fall då.

Så händer det något. Johan upplyser om sin vandring med hunden i sällskap och med hundnosen i älgspår. Det pratas om riktning och förmodat antal. Tage M kommer så i etern och uppmanar mig och Roger att vara observanta. Det kan vara älg på väg mot oss. Klockan 11.21 smäller det så två skott på en annan plats i området. En djur är påskjutet men har inte lagt sig. Sekunderna tickar fram och så, med bara Tage M´s upplysning som förvarning, dyker det upp en vuxen älg framför mig. Den kommer i sakta mak. Det blir en glipa mellan träden och jag ger den en blyklum rätt ner i matsmältnigen. Den tycker nog inte om det för den går fram en bit till, ställer sig och tittar styggt på mig. Men titta styggt på mig kan straffa sig. Nu får den en blyklump till med kraft slungad i i vänster bogblad. Bättre fly än illa fäkta tänker den nog och ger sig av. Dock kom den inte långt innan den stannade och tittade sig omkring. Jag såg den på kanske 60 meters avstånd stå och flåsa så att röken stod kring mulen. Jag rapporterade för säkerhets skull att ett djur var påskjutet och i samband med detta hörde jag också hur det lade sig till rätta. Det kändes bra. Strax kom Johan med hunden fram och vi gick gemensamt till platsen och gav den ytterligare en kula som för att säkerställa döden. Det visade sig vara en "udda" fyrataggare, 3 taggar, och såg ut att vara vid gott hull.

Rolf A har också klarat av sin vandring i drevet och kom fram hos mig. Med gemensamma krafter och lite snöre tog vi ur älgen och lade den tillrätta i avvaktan på hemtransport. Detta skedde så under eftermiddagen. I samband med att den flåddes uppdagades att det varit en stridbar älg. På bakpartiet hade den två skador som kan betecknas som stångskador från en kamp mot en annan tjur. Det gick dock inte att utläsa hur kampen slutade.

Matdags i solskenet på Valex igen. Diskussioner om hur vi ska gå tillväga angående den tidigare påskjutna älgen. Johan hade gått i spåret efter den tillsammans med K-G men man hittade ingenting. Spårningen var lång och gick till slut in på grannmarken. Några spår efter att den var träffad kunde inte påträffas. Inget blod och ingen hårtussar eller annat i spåren. Påskjuten i ett trångt pass och kommen i lite högre fart är det nog troligt att skytten siktat mellan halsen och bogen och träffat mellan svansen och skogen. (obs: Lånat skämt.) Efter kontakt med grannlaget blev det utfärdat tillstånd att gå över marken och fortsätta spårningen. Vi postade ut i en för ögat helt ny terräng. I det för några år sedan avbrunna området på Tolvmansstegen gick det nu vägar kors och tvärs. Stora byggarbetsplatser var iordningställda och vindkraftverk hade börjat rikta sig mot himlen. Det var svårt att känna igen sig men man lär sig kanske om något år.

Klockan är nu 13.25 när jag intar en position på Tolvmansstegen. Johan med hunden fick snart upp spår igen. Denna gång släppte man hunden lös och det bar iväg genom skog och över berg. Via en pejlutrustning kunde man följa hunden och se vartåt det bar iväg. Platser som Roydunmpen och Stenbäck nämndes men från min position kunde jag, i denna nya terrängbild, inte sluta mig till om den var på väg mot mig. Tiden går och rapporterna haglar i radioappraterna. Alf har fått något fel på sin hörsnäcka och hör inte ett ord av vad som händer. Han ropar och svar erhålles men han hör inget. Till slut tillgrips telefon för kontakt och han uppmanas att sluta använda öronmusslan och så är han med i spelet igen. Efter dagens jakt åker han till försäljaren och klagar på den nyinköpta utrustningen.

14.45 slår klockan och då slår också döden till. Detta i form av en kula från Jannes studsare. Det blir bara ett skott. Träffen sitter i huvudet på ett hondjur. Janne motiverar detta med att han inte tycker om köttförstöringen när man skjuter på kroppen. Sanningen låg kanske mer i att han endast hade fritt skottfält för huvudet och att han är en god skytt. Denna ko, ensam utan kalvar som den troligen blivit av med tidigare, visade sig ha lite mjölk i juvren. Kroppsstorleken var inte att klaga på men platsen där den låg ställde till en del problem. I kanten på Roydumpen och med en ganska brant bergskant som den skulle upp för. Vi började dra för hand men fick ge upp. Tobias kom med en skogstraktor men överlämnnade rodret till fader Bertil. Från vindkraftsanläggningsarbetarna hade vi lånat 6 långa spännband och med hjälp av våra egna draglinor kunde traktorn sköta dragningen. Efter hand kom älgen upp för berget och kunde läggas i skopan för transport till Valex. När vi andra tagit oss dit var flinka fingrar redan igång med att klä av den. På golvet låg också redan då, halvt avklädd, den älg jag skjutit tidigare.

Vad har då denna dag lärt oss, eller kanske bara mig. Jo, man ska vara försiktig i skogen och inte tro allt för blint på sig själv eller sin utrustning. I samband med en matrast på Valex tog jag mig till att skicka SMS till barnen och informera om den lyckade jakten. Efter detta stoppade jag ner mobilen i sitt fodral och stoppade ned det i jackans speciella mobilficka med kardborrelås. När jag sedan kommit i post och skulle se om något av barnen svarat kunde jag inte hitta telefonen. Letade i alla fickor och ryggsäck och runt där jag satt. Ingen träff. Tänkte då att den ligger kvar på Valex och väntar på mig. Bestämde att så var fallet. När jag sedan skulle gå ur post och tillbaka mot vägen där jag skulle hämtas upp tittade jag mig omkring. Där precis i kanten av bergknallen vid mosskanten, fick jag se fodralet. Kunde inte påminna mig att jag gjort någon speciell rörelse som skulle orsaka urfallet ur fickan men tydligen var det så ändå. Men tur ska en dåre ha. Men lita aldrig på mobilfickor och kardborrelås.

Tage Ödlund

Gårdagens älgar ska delas, vägas och bäras in i kylskåpet i avvaktan på styckning.

I solen på Valex haglar skämten och diskussionerna som vanligt medan solen kastar långa skuggor som även syns på bild.

En stolt skytt vid sitt byte, en udda 4-taggare.

Den här fick bita i granriset tidigare än den tänkt sig...

Jannes ko på väg upp för berget med en duktig traktorförares hjälp.