Onsdag 2011-10-12

Efter en natt som för en del verkade väldigt kort var det åter dags att ge sig ut i verkligheten. Några som kom till Valex i sista minuten sade något om att de vaknat först ca femton minuter i sju och därför upplevt en lite stressig morgon. Men duktigt nog var de på plats. Själv vaknade jag till klockradions glada toner av en melodi som jag inte har något minne av. Upp kom jag och tyckte mig ha lite svårt att öppna höger öga. Att det vaxar igen lite har man kanske upplevt men nu gick det inte helt lätt att gnugga bort det. En titt i spegeln visade en mindre svullnad, troligen beroende på någon form av varbildning. Jag drog mig hastigt till minnes att jag ett par dagar tidigare fått ett antal knottbet vid tinningarna. Det kan vara detta som var orsaken till varet. Under dagen blev det bättre och några nämnvärda problem har det inte inneburit.

Angående gårdagens skrift fick jag också en kommentar av Janne. Han tyckte inte att jag skulle skriva att han var en god skytt. Det tycker nämligen inte kamraterna i hans skytteförening. Det är oklart vad de grundar den åsikten på. Och när det gäller mobiltelefonen som var borttappad så låg den naturligtvis kvar i fodralet när jag hittade det. Allt var frid och fröjd därmed.

Hur gick det då med dagens försök? Det första försöket gjordes på det område som kallas Kronan. Utpostering runt hela området och drevkarlarna går in från Prästorpvägen. Jag fick en plats i en skogskant på en gärdesväg mellan Söle och Folkestad. På väg dit sågs 4 rådjur på gärdet framför och senare under väntan såg jag ytterligare 4 stycken. Klockan 08.00 var jag i post och väntan började. Solen var på väg upp och det var även en del husdjur. Evas tuppar startade sin väckningsprocedur kvart över åtta och det lät som de ville ha ägg till frukost. Drevet informerade om sin framfart och om observationer de gjorde. Färska spår syntes och följdes. Efter 40 minuter började de hända saker. När jag svepte med ögonen över terrängen såg jag plötsligt 3 älgar springa över ett gärde. De hade just passerat länsväg 164 och var på väg ned mot Kent i Söle. Först kom kon och så kalven tätt efter. Ett tjugotal meter efter kom en liten pinntjur knatande. När djuren kommit ur mitt synfält small det två skott och rapport om att kalven låg ned kom. Det var jaktledare Conny som själv tagit en post som inte alltid besätts. Det var lycka denna dag att så skedde.

Så var det åter samling för nya order och mat på Valex. Småprat och vänliga gliringar förekom flitigt men det är ju så vanligt så det behöver kanske inte påpekas i denna skrift. För att komma till det väsentliga så beslutades att vi skulle göra ett försök på det som kallas Skuggedrevet. Ett långt drev med mycket kuperad terräng och långa smala myrar i dalarna. Vi blev ganska många i drevkedjan och borde vara inom synhåll för varandra nästan hela tiden. Så var det i början. Vi sågs och hördes och gick framåt med solen snett in från höger. Nog försökte jag hålla denna linje men ibland var bergen så branta så att enbart en alpinist kan ha glädje av det. Jag kom lite efter de andra men jag kom kanske inte fel. Till slut var jag i alla fall framme vid en post och där stod ytterligare några drevkarlar.

I detta drev var det synligt en del djur. Och small gjorde det. Klockan slog 11.55 när 2 skott lossades och en kalv fälldes. Tage M heter skytten och det är ju en gammal vana hos honom att skjuta älgar under jakten. Dessutom var det synligt en del andra djur. Bland annat ett sällskap på två vuxna och två kalvar men de lyckades trots ihärdiga spårningsförsök slinka ur nätet. Johan med hunden spårade i ett tillsynes högt tempo. Ibland nästan så att man undrade om det var Johan som spårade och hunden hängde med efter så gott den orkade. Men som sagt, borta var de, älgarna, och teorier om vart de tagit vägen slungades fram och tillbaka. När så alla drevkarlar kommit fram var det tal om ompostning genom att en del skyttar vände på sig och tittade åt andra hållet. Nytt drev skulle nämligen komma från det hållet.

Men det är inte alltid det blir helt som man tänkt, i den hast som man tänkt. De fleste drevkarlar och många av skyttarna samlades påValex och åt. Men till slut bar det iväg. Nu skulle drevet gå över Lienstensåsen och upp mot Skoddanegrana. Den gran som inte längre finns utan har ersatts av en tillfälligt uppsatt 98 meter hög vindmätarmast. Jag ändrade nu funktion och blev skytt igen. Placerad på en bergskant ovanför en myr i Roydumpen satt jag och spejade ut över myren och det berg som för en del år sedan eldhärjades. Naturen återhämtar sig snabbt och snart är det tät skog där igen. Att beskåda var också den trafik av byggarbetsfordon som gick på de nybyggda vägarna på Tolvmanstegen. Vindkraftverken ska upp och arbetet fick inte avbrytas bara för att vi jagar älg där. Men nästa års jakt ska nog inte störas av den trafiken.

Klockan hade hunnit fram till eftermiddag och 14.25 när jag kom i post. Roger skulle sitta en liten bit söder om mig och han vandrade däråt. Han hittade inte den postmarkeringslapp som skulle sitta där han skulle sitta, Men efter diverse diskussion via radio och hur han skulle göra för att hitta den slog han sig dock ned på en vacker plats och hade uppsikt. Någon älg hade han däremot ingen uppsikt över. Klockan tickar vidare och när den hunnit till 15.06 hörs det ånyo två skott inte långt från min position. Via radion kunde vi höra att det var en stor tjur som skjutits. Därmed skulle vuxenkvoten vara fyllt och endast kalvar lovliga. Drevet fick fortsätta i hopp om att det kunde finnas några kalvar som ännu inte hunnit fram till skyttarna. Men så var det inte. Tji fick vi. Tji fick vi också när det gällde den stora tjuren. Det visade sig vara en mager kviga och pappa till detta practical joke var naturligtvis skytten själv, Tage Malm. Allt för en bra hstoria.

Så avbröts till slut dagens jakt och efterarbetet tog vid. De skjutna djuren hämtades hem med traktorer och släpptes av på logen på Valex. Knivarna plockades fram och kropparna kläddes av, dvs djurkropparna. Kalvarna beredde inga problem men annat blev det med kvigan. Den var liten och enligt dem som tittade närmare rent mager och såg sjuklig ut. Viss oro uppstod i lägret och tankar på att direkt köra tillbaka kroppen till skogen ventilerades. Flera tycke också att jag i kraft av mitt vardagliga värv skulle ta tag i det hela och döma ut djuret. Något sådant vill jag dock inte befatta mig med i det jaktlag där jag själv är medlem och deltagit i jakten. Att göra det när jag är i tjänst är också kanske en känslig sak och jag tror så här rent spontant att jag skulle överlåta beslutet till någon annan. Detta trots att det i kraft av min befattning kanske tillhör arbetsuppgifterna. Det är så lätt att det blir prat på bygden om sådan sker.

Jaktledare Conny tog tag i saken och kontaktade polisen. I detta läge lämnade jag sällskapet för att göra min del av efterarbetet hemma vid datorn. Resultatet är för mig därför okänt men i morgondagens rapport kommer det att redovisas.

Hemkommen och vid datorn konstaterades att sidan tydligen har en del läsare utanför laget. Ett mail från Allan Hansson visar detta. Han berättar att hans far, Klas Hansson och hans farbror Axel Hansson var med i Valexlaget till någon gång på 1960-talet. De var båda från Stora Åseröd men Klas flyttade senare till Folkestad. 1954 övertalade Klas Hansson Valexlaget att jaga en dag på Folkestad. Då sköts en älg och troligen var det Bolin Antonsson som gjorde detta. Den dagen var fler än Valexlaget med. Vad Allan minns även Viktor på Glötten m.fl.. Allan har också skickat med en bild av 2 jägare med en hund. DEt är Klas och Axel och stövaren Dolly. Den är troligen tagen 1936 eller tidigare. Tyvärr går det inte att öppna denna bifogade fil, fotot, då det är ett okänt format. Jag ska skriva tillbaka till Allan och fråga om det går att få bilden i annat format, t.ex inlagd på ett word-dokument eller liknande. Förhoppningsvis går detta. Många tack också för uppmärksamheten.

Tage Ödlund        

Nej, det är inget jakttorn som byggs utan ett vindkraftverk som monteras,

Välhängt och fint