Valex jaktlag, Skee socken, Strömstad.
Som framgår av statistiken som förs, har laget funnits till i drygt 85 år. Storleken har varierat genom åren i takt med att marker bytt ägare, jaktintresset tilltagit eller avtagit. De senaste 30 åren har dock laget haft ungefär samma storlek, ca 25 - 28 jägare.
Kravet att få delta i jakten är en godkänd serie på älgskyttebana. För detta samlas laget i slutet av augusti för att genomföra provet. Ett par veckor senare har vi en ny samling, men nu med ett litet tävlingsmoment. 3 serier skjuts och resultatet hålls hemligt för skytten. Ett vandringspris är uppsatt och det är inte alltid som förra årets segrare får behålla priset ett år till.
Dagen innan jakten samlas så laget ännu en gång. Nu är det genomgång, undertecknande av ”Valex-bladet” där man med sin namnteckning intygar att man tagit del av reglerna för årets jakt. Så diskuteras upplägget och hur vi skall gå tillväga i olika situationer. En hel del jakthistorier berättas naturligtvis också.
På första jaktdagens morgon samlas laget klockan 0730. Då har många andra lag redan varit igång en stund. Efter avprickning på deltagarlistan och uppvisande av jaktkort och licenser är det dags. Nu talar jaktledaren om var vi skall börja. Detta är för det mesta en väl bevarad hemlighet tills avprickningen är gjord. Skall vi börja upp i bergen eller tar vi gärdena först? Är det någon som sett älg någonstans på väg till samlingsplatsen? Var jagar grannlagen? Det är mycket som skall tas hänsyn till
Området är bestämt. Poster skall sättas ut och de som är bäst bevandrade i området tar hand om och placerar posterna på de platser som är bestämda. De som inte får plats i någon postkedja får gå i drevet. Där finns även en hund. När alla poster är utsatta drar drevet igång och snart hör posterna hur ropen skalla mellan träden. När alla drevkarlar är framme vid postkedjan är det samling på lämplig plats för kaffe och planering inför nästa drev. Om något djur blivit fällt under drevet tar skytte ur det och färdigställer för transport. Oftast får han hjälp med arbetet.
Så fortgår dagen och avslutas i god tid innan mörkret så att vi får tid att dra hem de fällda djuren.
Medelåldern i laget är ganska hög. Många av deltagarna har kanske lite krämpor och klarar inte att gå så långt i terrängen utan får då ta hand om de närmaste posterna. Många har sina fasta poster som de oftast sitter på. Många postställen har också fått sitt speciella namn. Säg namnet och alla vet var det är. Det är inte alltid vackra namn utan oftast namngivna efter en händelse just där. Eller att posten utmärks av något annat. Vad sägs t.ex. om ”Dretposten”. Någon lär ha ertappats med att sitta där och uträtta sitt behov när en jaktkamrat kom dit. Termosen har fått sitt namn efter, just det, en termos som hänger på en gren. ”Pessarn” heter kanske så för att det går en liten bäck just där och av porlandet blir kanske posten nödig. Otaliga är de namn som haglar genom luften under ”utsättningarna”.
Stunderna mellan de olika dreven är också högtidsstunder. Många i laget är verkliga historieberättare och om hälften av vad som berättas är sant är det inte lite som hänt i laget. Språket är en sak för sig. Eftersom vi håller till i norra Bohuslän kallas dialekten för ”Nolhôtte”. För den oinvigde ofta ett relativt obegripligt språk men en fröjd att lyssna på. När jag själv kom hit första gången för snart 30 år sedan hade jag vissa svårigheter. Jag förstod att de pratade till mig när de tittade på mig.
Efter avslutad jakt samlas laget igen kommande lördag alt. söndag för att stycka och fördela köttet. Det har under tiden hängt i en kylvagn och har efter vårt bedömande god kvalitet. Hälften av köttet, vänster kroppshalva, fördelas lika mellan markägarna, med en part per påbörjade 50 hektar. Det är i runda tal 70 parter som detta skall delas ut. Höger sida går till jägarna.
Några veckor senare är det oftast dags för träff igen. Denna gång en lördagskväll med knytkalas och dans. Ett eller ett par grannlag är också inbjudet och stämningen brukar vara väldigt god. På så sätt avslutas årets älgjakt.
Valex jaktlag har gamla traditioner och lång erfarenhet av älgjakt. Statistik har förts över fällda djur, och den första noteringen gjordes redan 1930. Tyvärr finns inte noterat vad som fälldes då utan detta börjar 1939. Under 1940-talet var det flera år som inte något djur fälldes. Fram till dagens datum, okt. 2018, har under älgjakterna fällts 539 djur med en sammanlagd slaktvikt på 61 570 kilo. Ett 10-tal djur har inte vägts in då de dömts ut som otjänliga. 51 kor, 164 kvigor, 172 kalvar och 152 tjurar har fallit för lagets kulor. Dessutom två av okänt kön. Alla skyttars namn finns också noterade.
I dagsläget består laget av 25 till 30 jägare och jakten bedrivs mestadels genom drevkedjor. Löshund används inte men en hund finns med i drevet eller lätt tillgänglig. Arealen är drygt 2 800 hektar. Under augusti månad 2004 drabbades området av en större skogsbrand som omfattade ca 400 hektar. Turligt nog var det i ett område med mycket berg, mossar och gles skog. Trots branden kunde laget fälla 4 älgar där.
2009 års jakt avslutades med styckning den 18 oktober. Själva jakten avslutades den 16 oktober och skörden var då 10 djur, 5 vuxna och 5 kalvar. De vuxna fördelade på 2 kvigor, 1 ko och 2 tjurar. Årets kalvar var små. Den minsta bara 36 kilo slaktvikt. Jakten år 2010 började den 11 oktober och avslutades den 15 oktober. Den 17:e styckades och fördelades köttet. Vi hade under jakten fällt 3 tjurar, 1 ko och 1 kviga. Till detta kom 7 styck kalvar. Slaktvikterna i år var små med 150 kilo som toppnotering.
Slaktvikten för kalvar har diskuterats mycket på senare tid.
I Valexlaget har vi konstaterat att medelvikten under några 10-årsperioder har sjunkit.
Från 1970-79 var medelvikten 83.2 kg. 1980-89 var den 73,1 kg, 1990-99 bara 69,9 kg och 2000-2009, 63,0 kilo. Snittvikten för 2010 - 2018 års kalvar blev 58,3 kilo. (reservation för ev. felräkning)
En sannerligen oroande trend.
Tage Ödlund
Den ofullbordade.
Han Janne, den långe, han frågar ibland:
- Har du
skrivit nånting ifrån älgarnas land?
Det hade jag inte i år skall ni veta.
Då hade vi nog med att älgarna leta.
Men nu har jag fått lite inspiration
medan andra har skaffat sig transpiration.
Så här gick
det till när vi skulle dem skjuta;
Det regnade hårt, vi skulle haft oss en
skuta.
Vi
postade ut och drevet drog bort.
Det börjar att smälla, och snart är det
gjort.
Där ligger det tre som fått plikta med livet.
Men se´n gick det sämre, ja det är väl
givet.
Vi postar och driver och tänker: - Va
faen,
- snart
kommer det en, och då ska jag ha den.
Men så blir det samling med kaffe och mat.
Naturligtvis blir det en hel massa tjat.
Men någon han sitter där ovanligt tyst.
Han tittar sig runt men säger ej knyst.
Ja, Janne är hes och kan alls inte ”prada”.
Och ”Telis” beklagar, får
ej svar på sin svada.
Ja, så går vår vecka i dagarna sex.
Med posting och
driving, historier och spex.
Tage Ödlund.
En älgfest i Skee med dans
och musik
Den lockar såklart en väl motiverad publik
Med mat uti korgen från hemma,
Och dryck som kan klara var stämma,
Vi trivs och vi minns hur det var,
När älgdrev engagerar var karl.
Med samling i ottan på
"loven" nånstans,
Vi pratar om dreven, om jakter med sans.
Och så går vi ut, fattar posto i skogen.
Och glömmer all jakt som vi hade på krogen.
Så drevet det gick och vi
spanar på posten.
Och snart kommer älgen och skrapar bort rosten,
som blivit på pipan och på slutstycket ses.
Så tryck nu på avtryckar´n, var ingen mes.
För snart ligger tjuren
och lider och kvider,
och tänker vad väldigt vad Norma´n den svider.
Så tar den ett sista och djupt andetag,
och tänker: det var ju en oturens dag.
Att jag skulle träffas av
kulor och krut.
-"Kan aldrig dom där lära sig veta hut,
att skjuta mot kungen av skogen är fel.
Det räcker att jagas av varg för min del."
Så där kan det tänkas i
berg och i dal,
av alla som jagar och jagas i kval.
Över vad som skall fällas i post och i drev.
Över vad som skall diktas, vad diktaren skrev.
Så slutar vi jakten år
tvåtusentvå.
Då lagen i kretsen fick fälla som få,
då Valex fick många och Lytorp likså,
och Björke fick fälla en älg eller två.
Tage Ödlund
Andjakten.
Jägaren ber i sin kvällsbön med andakt:
”Hjälp mig i morgon, när jag skall på andjakt”!
Jägaren somnar och drömmer så gott,
drömmer om alla de änder han fått.
Sprängdeg och sprängkapslar, det har han skaffat.
Allt har han förberett, allting har klaffat.
Morgonen gryr och han vaknar så glad.
Säkert det hjälpt att han kvällsbönen bad.
Kaffet vid köksbordet gudagott smakar.
Gumman i stugan står redan och bakar.
Vill det sig väl ska ikväll lilla frun,
till nya kuddar få nyplockat dun.
Ner ifrån loftet han hämtar en vette,
kallad i turordning Gustav den sjätte.
Vetten skall fyllas, bli högexplosiv.
Uppe i tjärnet ska bli Herrans liv.
Gustav den förste, han kunde ej simma.
Gustav den andre försvann i en dimma.
Övriga vettar försvann efter hand.
Gustav den sjätte snart lämnar sitt land.
Så bär det av upp till tjärnet i skogen.
Jägarn med stigen är mycket förtrogen.
Vetten blir sjösatt och ankrad till dyn,
knuten med ledning till strandkantens bryn.
Där i en koja sig jägaren gömmer.
Återigen han om andflockar drömmer.
Långt bort i fjärran sig närmar en flock.
Oh, Herre Gud, en sån jättestor skock
Nu är det allvar, de landar i viken,
simmar sen fram till den käre geliken.
Jägaren ansluter ett batteri.
Vettens och andflockens tid är förbi.
Smällen är oerhörd, jägarn belåten.
Full av förväntan ror han ut båten.
Snabbt tar han vara på allt med sin håv.
Han vet, att jaga så här är ej lov.
Sprängningen hördes av länsman i kyrkbyn.
Han blev helt plötsligt så svart i sin uppsyn.
Han redan misstänkt en spränggalen man.
Länsman far ditåt så snabbt som han kan.
Jägarn står hemma och plockar ren änder.
Spejande länsmannen tvår sina händer.
Länsman slår till och tar allt i beslag.
Jägarn får sitta i häkte ett tag.
Där försvann andsteken avsedd för helgen.
Stek skall det bli, fast från tjuvskjutna älgen.
Nu får han sitta på vatten och bröd.
Åter väl hemma han lider ej nöd.
Hemma vid spisen står gumman och gråter.
Hon stygge länsmannen aldrig förlåter.
Här får den sorgliga sagan ett slut.
Tänk på att vara försiktig med krut!
2004-12-26
Karl Lugubre
Älgfest 041120
I tidig måndagsmorgons gryningstimma
man hör hur gubbarna på Valex stimma.
Säg, var skall vi driva och vad skall vi skjuta.
”- Vi skall välan inte på taggkravet pruta,
vi siktar och skjuter på allt som sig rör”.
men drevkarl, var tyst, så du inte passkytten väcker och stör.
Så sätter vi ut oss på ryggsäck och stubbar,
och kanske nå´n tänker att här värmer nubbar.
Men här är det ingen som lättar på korken.
Om det kommer fram kan han hamna på torken.
Nu kommer en älgko och där är en kalv.
Ja, då kan vi inte ha smuttat på halv.
Vi siktar och skjuter, ibland blir det bom
vi fortsätter skjuta tills bössan är tom.
Så kommer en träff och en älgtjur ses falla.
På radion blir tystnad, vi lyssnar nu alla.
Vem är det som skjutit, vem haver den äran?
Hur långt skall vi dra, vi sliper väl bär´an?
Snart ligger rätt många och väntar på slakt.
Vi skjuter ju allt som står i vår makt.
I år fick vi dra över brandhärjat fjäll
och dagen går fort och snart är det kväll.
De älgar vi drog utav sotet blev svarta
På ”loven” de hängs och se´n fick vi kvarta.
En ny dag har randats och vi samlas åter
att höra hur lyckan hos grannlagen låter.
De där har fått två och de har fått tre,
fast vi fick ju fyra, vi har ju att ”gre”.
Så bär det iväg genom ungskog, över berg
när drevkarln är framme så har han fått färg.
Vid samling och byte av erfarenheter
vi hör nån berätta om jaktens förtreter.
Då gubbar berättar om hur det var förr.
”- Då sköt jag en älg bakom uthusets dörr”.
och även i Valex finns gubbar som minns
historier om andra som funnits och finns.
Vi lyssnar till Malmen som drar någon skröna
om någon som jagat både älg och någon böna.
Små skitord det kastas till höger och vänster.
om dom som finns med och dom som gjort tjänster.
När kvoten är fylld efter fyra, fem dagar
då tar vi oss hemåt och kroppen vi tvagar
och minns hur det var uti skogen den vecka
då helst vi allt kneget åt skogen fick ”skecka”.
Ja, så tog den slut den tiden vi åtrått
och elva av tolv stycken älgar vi fått.
Det styckats och delats, en del har vi malt.
som slutkläm vi säger, det var inte skralt.
2004-11-20
Tage Ödlund
Under en lång rad av år åts filéerna av de fällda älgarna upp under avsmakning av diverse drycker utan annat damsällskap än "kökspersonalen".
Så föll ”Den store…”
Så var det höst igen. Förberedelserna var gjorda. Jaktkortet betalt, provskjutning genomförd och smörgåsarna i ryggsäcken. Han kände kanske på sig att det skulle bli något speciellt denna jakt. Han visste inte riktigt varför. Det var nog bara en dröm. Morgonen var lite regnig och råkall. Det bådade inte gott för humöret. Men kanske för jaktlyckan. Och är den god blir humöret bättre. En stor del av nöjet med jakten är den goda stämning som i laget. Tonen är för en utomstående kanske rå, men den är ack så hjärtlig.
Första området som jagades av tillhör de lättare. I alla fall för skyttarna. Det är inte så besvärligt att ta sig till sin post. Han satte sig på ryggsäcken, laddade bössan och började spana mot skogskanten. Efter en evighet och mycket hojtande i skogen kom ett lite upphetsande anrop på radion. ”- Se upp, det kommer något”. Strax kom det ut en älgko och två kalvar framför honom. De sprang i god fart nästan rakt mot honom. Anläggning, spaning i kikaren och inriktning. Vilken kalv skall jag skjuta på. Tankeverksamheten på topp innan beslutet kom, efter bara någon tiondels sekund. Det är det bakre djuret som skall skjutas först.
Så small det. Han såg ingen större reaktion hos djuret. Det sprang kanske bara lite fortare. Omladdning, ny inriktning och ett snabbt andraskott. Sedan var djuren nästan ur sikte för honom. Postgrannen sköt några skott och strax hördes på radion att djuret hade stupat. En gemensam aktion hade givit detta resultat. Gemensamt tog de båda skyttarna ur djuret och gjorde det klart för transport hem.
Nästa dag började bra. På förmiddagen fälldes 4 djur och man andas optimism. Efter varje avslutat drev samlas man, pratar igenom vad man sett. Dricker kaffe och äter smörgåsar. Skämten haglar. Stämningen är god. Eftermiddagen ägnas åt de stora skogarna och bergen. Postkedjan vandrar tyst och försiktigt upp på berget. Man spanar in mellan träden och bort över bergen. En bit upp är utsikten god. Man ser ut mot havet, Koster eller öarna strax söder därom. Finns det ingen älg kan man alltid njuta av annan utsikt.
När den tredje posten sattes ut under ”Skôddanegrane” viskar post nummer 2 på radion. Han har väckt en ko och en kalv som låg och vilade intill hans post. Man fick en skymt av djuren. Inte så bra att de kunde skjutas. Nu vet man att det finns älg i marken. Vilket man i och för sig inte betvivlade tidigare heller.
Han fick post nummer 4. Samma procedur som förmiddagen. Spaning mot norr. Men det gäller att se runt omkring sig. Det kan kanske komma något djur och överraska bakifrån! Så kom då drevet igång. Genom radion strömmar information om skådade djur. Drevkarlarna håller kontakt och rättning genom rop och skrik men även genom radion. Man hör att de närmar sig.
Det blir lite hårt att sitta stilla på ryggsäcksstolen. Ibland ställer han sig upp och lutar mot ett träd. Det gäller att vara stilla för att inte skrämma älgar som kommer i närheten. Upp och ned på stolen ett par gånger innan det plötsligt händer något. Det brakar till 100 meter bort. Han ser något röra sig mellan träden. Kan det vara en älg. Eller kanske två. Jo, det är nog två. En stor ko går sakta framåt över berget. Hon får syn på honom och stannar till. – ”Vad är det där för en konstig trädstam? Den stod inte där igår! Nu rör den sig och pekar med en gren mot mig!” Efter 10 sekunder lämnar kon scenen.
Vår man hade inte skjutit. Han tänkte på vad som stod på regelpappret han skrivit på. ”Skjut inte en ko om du inte är säker på att hon är ensam”. Och denna kon hade ett annat djur med sig. Det såg han i ögonvrån.
Nu träder detta andra djur in på scenen. Det är ingen kalv! Det är en stor tjur! Finns det så stora tjurar i dessa trakter? Låt vara hur det vill med den saken. Här stod det i alla fall en. Och den gick sakta framåt. Korset i kikarsiktet riktades in. Med tanke på avstånd och rörelse höll han strax över hjärtat och lite framför.
Paaaang. Han ser hur älgen reagerar, vänder sig om och stannar till. Nu halvt skymd av en tall. Men djuret var påskjutet och det är bäst att fortsätta. Ett andra skott blir avlossat och djuret vänder sig igen. Men den stannar kvar på scenen. Det är inte en stor öppning men skytten har tur. Det blir ytterligare ett skottillfälle. Nu ser han bara frambenen och huvudet. Älgen är skadad och måste fällas. Han siktar på halsen och trycker av. Nu ramlar tjuren pladask. Kon har i rena förskräckelsen gett sig av i full galopp.
Skytten sansar sig. – ”Nu gäller det att informera jaktledaren om vad som hänt”. Han får fram radion och säger att han skjutit en tjur och att den ligger. – ”Jag går fram och dödskjuter”. Nästa post får också en kort information. Och strax hör han hur det smäller ett par skott. Kon faller för ett par välriktade kulor.
Något omtumlad går han framåt. Jodå, tjuren ligger där. Den sparkar lite med benen. Ett ”döskott” i nacken och pinan är över. För tjuren vill säga. Nu får skytten sig en lugn stund och kan överblicka sitt verk. Det var en stor tjur! Vilka stora horn! Han räknar taggar. 7 på ena sidan och 5 på andra. Kallas det ”udda 14-taggare”? Den väger nog en hel del! Har jag verkligen skjutit den? – ”Dom hornen kan jag ha och skyffla snö med till vintern! Det är en del tankar som hinner forsa fram. Men drevet är inte slut. Det kanske kommer fler djur! Han går tillbaka mot ryggsäcken. Men lite okoncentrerad måste han ändå ha varit. Han hittar den inte. Virrar runt en kort stund och funderar på om han är riktigt klok. Så går han tillbaka till tjuren och börjar om. Nu kommer han rätt och sitter snart på stolen och tittar igen.
Drevkedjan närmar sig. Han hör deras rop. Så skymtar en drevkarl mellan träden. Han går rätt mot älgen. Skytten kan inte hålla sig. - ”Se upp så du inte snubblar på hornen”, säger han på radion. Men han klarar att gå runt.
Drevet är klart och snart dyker det upp några passgrannar. Man blir något imponerade. Kommentarerna haglar, liksom grattisdunkarna. Men det återstår en del arbete. Kanske den värsta delen. Älgen skall tas ur och fraktas ut ur skogen. Den har lättat en del kilo när tarmpaketet och vommen ligger bredvid. Ett par timmar senare kommer en traktor med kran och tar med sig kroppen. Tillbaka på utgångspunkten väcker den också en del förvåning. Man tittar i statistiken över storleken på tidigare fällda älgar i laget. Denna kommer nog ganska högt upp när bokföringen sker.
Skytten kände sig nöjd med sin dag. Det gjorde förresten hela laget. 7 djur var fällda och det började bli fullt på logen där de hängdes upp. – ”I natt skall jag sova gott”, tänker han.
Tage Ödlund
Älgtankar
Nu går det mot vinter, ja nu är det höst.
Bland havre och granskott jag söker min tröst.
För sommarn är slut och brunsten förbi.
Jag undrar vad skörden till våren kan bli?
Men nu i oktober, till jakttid, är bäst,
att stå på ett gärde, helt utklädd till häst.
För folk ränner runt här, har mycket besvär.
De bär med sig ryggsäck och skott och gevär.
Se, där kommer K-G, han dras med en jycke.
De löper i spåret bak brorsan ett stycke.
Och där sitter Bernhard, den norsken, och myser.
Han tänker på ”drammen” som tas när man fryser.
Men i det här gänget, där vet varje skytt,
att dricker man brännvin, man blir som förbytt.
Nu small det ett skott, och nu small det flera:
- ”det var bara Bengt som sköt ”döskott” i lera!
En ko springer fram där som Bertil har postat.
Det kunde minsann henne livet ha kostat.
Men en av de kalvar som var hennes ungar,
får känna på blyet som studsaren slungar.
Men skotten kom fort, det blev stämplat i skogen:
- Jag tror ej det trädet för sågen var mogen!
Det pratas i skogen, jag hör många läte,
det låter som nån, som i Rom har sitt säte!
Ja, radion den sprakar, den knäpper och brusar.
Och där sitter Bo, det ser ut som han snusar.
Han väntar så troget på post i sin dunge.
I natt blev han farfar när Rolf fick en unge.
Och Malmen han pratar, brer på och skroderar,
när han inte postkedjans läge planerar.
Han hittar i skogen så som i sin ficka.
Han tänker som älgen, vet vart den ska sticka.
Han är nog en tillgång för laget som jagar,
på oss stackars älgar, i tre – fyra dagar.
Och Janne, den långe, han sköt ju en kviga.
Den finaste, den bästa, som jag kunde ”liga”.
Det gör mig så ont, säg var skall det sluta,
när mina väninnor så gärna ni skjuta?
Nu samlar sig laget. – så många jag ser!
Se Ragnar på gärdet mot kameran ler.
En ko platt på mage och gubbar på rad.
Nej Fy, vilka bilder, jag blir inte glad.
Så hände då detta, som inte fick ske,
att någon ej skillnad på könen kan se.
Men så kan det gå när som ivern är stor.
Tyvärr bäste herre, den tjur´n var en mor.
En moderslös kalv löpte ensam till skogs,
mens skytten så hårt med sitt samvete slogs.
Nu laget går runt, ställer upp sig på nytt,
och snart kommer kalven i håll för en skytt.
Men skytten var ovan, han höll inte rätt.
Ett skrämskott, så kalven på benen fick sprätt.
Sen sprang den i markerna fram och tillbaka,
Till slut fick den dock några blyklumpar smaka.
Och sen blev det kväll, men att sova var svårt.
Jag tänkte på släkten och det blåste rätt hårt.
När morgonen randas är gänget på gång,
så jag tar till benen, mot fjället med språng.
Idag är det slut på det här årets jakt,
Man samlas på torsdag, på logen, till slakt.
Filén samlas in och den ätes på freda´.
På den traditionen är ordning och reda!
Man äter och dricker och pratar och glammar.
Den veckan tog hårt, på trädens och älgarnas stammar.
Men min list var större än jägarnas summa,
fast människor säger att älgar är dumma.
Men, Pang, vad det smäller, nu luktar det krut.
Där kommer den kula, som på mina tankar för evigt gör slut.
Älgbert Elgh.
|
|
