Så var det då slutjagat för denna gång och dags att stycka upp bytet och fördela det bland markägare och jägare. Ja, i och för sig finns deet kalvar kvar att skjuta och jakt efter dessa kommer att ske vid senare tillfälle. Men stora slaktardagen är inne och när jag kommer till Valex är en del av förarbetet redan gjort. En byggnadsställning är vält över ända och har fått några stora skivor på sig. Där ställer sig så småningom de som skär rent benen och skickar vidare till köttfärskvarnen. Stora plastskynken är lagda på dels golv och dels på slaktbänkar. Det gäller att hålla köttet så rent som möjligt.

Gubbarna verkar lite avvaktande och ingen vill riktigt starta upp. Men så hämtar K-G en part och det är liksom förlösande. Fler delar bärs in och snart är många knivar igång. De som ska skära rent får snart lite att bita i. K-G tar framparter och skär loss slaksidor och bogar och lägger över till grannbordet. På bakdelarna skärs filén försiktigt loss och läggs i en hög för sig. De fördelas senare senare efter specielt schema. Stekar av olika art och namn skärs ut och en löpare bär iväg dem till "stekbordet". Lappar ligger utlagda med namn på de olika köttbitarna och det gäller för löparen att lägga rätt. Han, David, har inte full koll på namnen på de bitar han får i sin hand men han lär sig med tiden. Och även för några av oss andra som inte sysslar med älgslakt mer än en dag om året kan det var lite svårt. Någon liten pik får man ibland men det får man ta.

Det går snabbare än man tror och snart är halva skörden styckad. Rolf med släktingar har sedan flera år uppgiften att göra fördelningen av köttet till markägarna. Det blir snudd på 80 högar och en markpart tilldelas per påbörjade 50 hektar mark. Under tiden fördelningen sker passar vi andra på att ta en kopp kaffe och vila lite. Köttkvarnen har ju också gått varm under förmiddagen och färsen ska också vägas upp och läggas i påsar. En del markägare bär så mycket de orkar och kör hem mot frysboxen. Frivilliga tar också och åker runt till markägare som inte är närvarande.

En annan tradition inom laget är att det under slaktdagen serveras ärtsoppa och smörgås till styckarna. I år var det kompletterat med Gulashsoppa. Alla lät sig väl smaka av båda sorterna och var sedan i god form för att ta sig an jägarparterna av köttet. Nu hade vi fått upp värmen i fingrarna, ni ska veta att köttet var kallt på morgonen, och det gick lite lättare att plocka ur stekarna. Men det blev också en paus i detta arbete fram på eftermddagen. Bagaren hade varit i bageriet och producerat Budapesttårtor. Även det en tradition och i år ytterligare Ungerskt inslag i dieten.

Stekarna och köttdelarna i övrigt fördelades även nu av Rolf och hans anhang. Nu var det ca 25 högar och betydligt större stekar att fördela. Sandra springer som en skållad råtta och kastar kött ii olika högar. När allt är utlagt kommer yngste medlemmen i laget, Anton, med adresslappar och lägger slumpvis på högarna. Ingen klagar på systemet utan inser att dettta är det rättvisaste sättet att fördela. Köttfärspåsarna är alla lika tunga och var och en tar sig en.

Köttet lagt i bilarna och efterarbetet tar vid, som vanligt. Ben och köttslamsor, plast och papper förpackas för destruktion. Skärbrädor, plastskydd och allt annat som använts vid styckningen städas, tvättas och ställs in i kylvagnen i avvaktan på nästa slakt. Jakltledarren tackar för sig och för i år och förklarar att det kommer att komma en kallelse till kalvjakt om ett par veckor. De som då har tid och lust är hjärtligt välkomna att delta. Dessutom ska det städas på de inventeringspunkter som vi har ansvar för. Detta ska vara gjort mellan den 1:e och 15:e nov. Så är då skörden hemkörd och förpackning för frys väntar. Väldigt stora stekar skärs  i mindre, alt, delas med hjälp av fingrarna i hinnorna. Köttfärsen läggs i halvkilospaket som plattas ut för att tina snabbare när de väl ska användas. För största njutning letar vi efter fina recept på älgfärsköttbullar med knaprigt bacon och gräddsås.

Text och foto: Tage Ödlund