Hur ska man  egentiligen börja en sådan här dag. Jag menar då inledingtstexten. Att de flesta dagar börjar med att väckarklockan ringer och man går upp är väl något som varje jägare gör under älgjaktsveckan. Vädret kan ju variera lite  men antingen är det regn eller sol, varmt eller kylslaget. Denna dag, fredagen den 17 oktober är det duggregn och blåsigt så samlingen på Valex blir även idag inomhus i nya ridhuset. Där finns ju både ljus och värme.

Proceduren med lottdragning börjar. Det blir för min del, utanför lottriet, en plats på ett gärde mellan Lien och Strängen. Redan klockan 0805 sitter jag på ryggsäcken med geväret laddat och i färdigställning med kornet mot skogen. Men detta till ingen nytta. Älgar fanns det i drevet men  inte år mitt håll. Men bara att höra i radion att det syns älg ökar spänningen lite även  om man hör att det går åt fel håll. Istället för skjutande blir det kaffe på Valex, som vanligt.

Åter en lottdragning för de unga och friska. Lienstensdrevet ska avverkas. Själv blir jag placerad i skogen en bit upp längs skogsvägen från Hälla. Av säkerhetsskäl är det här markerat en begränsning i skottfältet och skjutvinklar. Strax före 11 är jag på plats medan de andra posterna fortfaande har en bit att gå för att komma till sina posteringar. Men de har raska ben och fattar snart posto. Klockan  har hunnit bli 11,24 när det smäller ett skott relativt nära min postering. Det är i början lite oklart vem som skjutit men snart visar det sig att det är Bert som låtit kanonen tala. Tankar fanns att det var Sandra, som satt i posten intill men så var det ju inte även om hon såg den fallna avkomman av skogens konung/drottning. Det vill säga att det var en kalv som fallit och det framkom också att kon snurrar runt i området. Att hon snurrar runt står klart för mig när hon efter en stund dyker upp bara 15 - 20 meter från mig och gör en lov. Hon tar ett par varv runt i området innan hon försvinner norrut förmodligen sörjande sin kalv.

Antalet fällda kalvar börjar arta sig. Vi betar av dem en efter en. Dock blev det inte någon mer denna dag och heller inte något mer drev. Det fällda djuret fick samma behandling som sina olycksbrödet och systrar. Hämtning i skogen, avklädning av skinnet och upphängd i en brandbilsstege. De kroppar som hängt där sedan gårdagen delas nu yttrligare, vägs och hängs in i kylvagnen. Två drev blev det denna dag så ytterligare jaktdagar blev det. Tyvärr kunde jag inte vara med nästa dag, den 18 oktober. De hårda dagarna i naturen hade tagit ut sin rätt när det gällde de redan slitna höftlederna så en vilodag var av nöden. Dock har det influtit rapport om att ytterligare en kalv har fallit och denna gång för Simons bössa och platsen var Nösteröd.

Söndagen den 19 opktober var det dags att fördela köttet. Den stora slaktaredagen. Det blev sovmorgon denna dag. Samlingen var inte förrän klockan 08 och då var det flesta på plats. Iordningställandet av slaktbänkar började. Plast lades ut för att spara golvet och rädda köttet från smuts. Två bord för grovstyckning med 4- 5 man vid varje bord. Dessutom en stor traktorkärra med plats för de som renskär ben och delar det som ska malas till köttfärs. Av någon underlig och outtalad anledning blir det varje år ungefär samma personer som står vid de olkia borden. En större och kraftigare köttkvarn hanteras av Johan och Henrik. medan några har till uppgift att bära in från kylen och lägga bort stekar på ett speciellt bord. När hälften är gjort tar familjen Alexandersson på sig att fördela köttet i ett otal antalmindre högar som sedan ska lämnas till markägarna. Under tiden detta sker passar de flesta på att ta en kaffepaus och sedan dyker den upp, den traditionella ärtsoppan med smörgåsar och dricka. Som vanligt smakar det alldeles utmärkt och kocken/kokerskan, ska prisas. Men som om detta inte var nog. Man ska ju ha något gott till kaffet också. Från bageriet, www.kaffedoppet.se , (Kaffedoppet) dyker bagaren själv upp med en långpanna full med Budapesttårta. Även den får naturligtvis en strykande åtgång. Men vi kunde inte bara sitta och äta. Nya kroppar bars in och styckningen återupptogs. Nu blev det inte riktigt lika många högar att lägga stekar i. Halva älgen fördelas mellan jägarna så det gälle ju att göra så fina bitar som möjligt. Alexanderssons gjorde ännu en gång ett fint och värdefullt arbete så att alla blev nöjda. En liten papperslapp lades slumpvis ut på högarna och sedan gällde det att hitta sin hög och för den som hade tur var det även en lapp på filéerna. Dessa fördelas efter en särskild ordnng så att det ska bli så rättvist som möjligt.

Framåt eftermiddagen var högarna fördelade och köttfärsen uppvägd i påsar om ca 7 kilo styck. Var och en tar vad som honom eller henne tillhör. Utrustningen, bordsskivorna, plasten och annat diskas och plockas undan innan man kan ta sina påsar, säga hej då och åke hem.

Observera markeringarna för tillåten skjutriktning

Slaktdagspaus

Selfie kallas det men en del kanske inte ska publicera bilden