Så var den då kommen. Den sista dagen av årets egentliga älgjakt, slaktdagen. Visserligen en kalv kvar i tilldelningen men som tidigare sagts sparas denna till en utbildningsdag för våra hundar. Söndag morgon är det åter samling men denna gång på Folkestad där den stora slakten ska ske. Några har mött upp på Valex för att därifrån kylvagnen ta med sig den del av kropparna som tillfaller markägarna. Resten förbereder slaktplatsen med att lägga ut plast på vagnar och bord, ställa i ordning kvarnen och allehanda andra förberedelser.

Så är det då dags att låta knivnarna tala. Ett mindre antal knivbeväpnade, 4 - 5 stycken, grovtstyckar och lämnar sedan över till det stora bordet där man renskär ben och slaksidor för att kvarnarna ska mala. Ett par "gubbar" bär undan de färdiga stekarna till tillfälliga förvaringsplatser för senare fördelning. Det gäller att veta vad de olika delarna heter eller kallas så att bärarna lägger på rätt ställe. Även här kommer, naturligtvis, gliringar om att varje bärare bara kan ta en stek åt gången. De skulle annars inte kunna hålla i minnet var de ska lägga dem. Så förlöper förmiddagen med att någon tar hand om framparter och skär ut det som går till stekar och sedan lämnar över till renskärarna. Bakdelarna är lite mer arbete med då det i stort sett är där det fina köttet sitter. Filén ska skäras ut i så helt skick som bara går. Någon filé är skottskadad och av ett misstag blir en annan filé avsksuren lite felaktigt. Men delarna paras ihop till fördelningen. En fördelning som sker efter väl inarbetat system.

Ett litet problem uppenbarar sig också under förmiddagen. Den så viktiga kvarnen krånglar. Knivarna skadas och går sönder. Kan ha berott på benrester i köttet eller en kula som klipper av kniven. En ny kniv skaffas fram men läget förbättras inte avsevärt. Det slutar med att en ny kvarn skaffas fram genom lån från annat jaktlag som inte använder sin kvarn den dagen. Därmed löper det hela fint under resten av dagen.

Så är då markägarparterna färdigstyckade och malda. Rolf och Zandra tar på sig uppgiften att fördela köttet i ett stort antal högar, drygt 70 stycken. En part motsvarar 50 hektar mark och en del markägare får så mycket kött de orkar bära, och lite till. De markägare som inte är med i jakten ska naturligtvis ha sin del ändå och det blir för några att köra runt och lämna ut. Janne får, som vanligt, ta turen ner till Strängen för att lämna kött och kanske också få se lite "kött". Hon var dock inte ute idag utan det var mamman som tog emot. Janne konstaterade att hon tydligen hade fått nya tänder...

När hälften var gjort var det riktigt gott att sätta sig tillrätta och ta en kopp kaffe och en smörgås. När detta just var avklarat kom det, till viss förvåning, även i år en inbjudan till ärtsoppelunch. En mycket välsmakande soppa med bröd och ost och öl eller läsk till. Alla lät sig väl smaka och soppans upphovsman/kvinna lovprisades. Förvåningen vid soppans ankomst berodde på att vi inte var på den gamla vanliga platsen och att det därför kanske var lite omständigare att arrangera. Men viljan fanns och viljan kunde i detta fall övervinna svårigheterna.

Mätta i magen var det några som åter gav sig av mot Valex. Jägarparterna skulle hämtas för fördelning. Upplägget var det samma som under förmiddagen med enda skillnaden att det nu blev större stekar. Jägarparterna var bara drygt 25 stycken och det fina köttet behövde inte skäras sönder i så stor utsträckning. Vi var kanske också lite mer försiktiga nu när det gällde våra egna andelar! Knivarna skar, slipades och skar igen innan köttet bars iväg. Benen renskars och det avskurna maldes med stor effektivitet. Det blev en hel del köttfärs, närmare 300 kilo till jägarandelarna, vilket betyder 10 kilo per man. På den tid som var innan laget skaffade kvarn fick varje man en ranson om ett visst antal kilo med ben inräknat. I jämförelse med nuvarande arbetssätt ett helt förkastligt system.

Rolf och Zandra, med biträde av Catrin, tar åter uppgiften att jämt fördela till lika stora högar. Vid en överblick av högarna ser det väldigt bra och rättvist ut. Samtidigt som de fördelar är det några som väger upp köttfärsen i påsar. Det blir i stort sett lika tunga påsar med kanske bara något halvhektos skillnad. De som gjort klart sin del av styckningen börjar nu iordningställandet efter arbetet och med tanke på att det är lånad lokal så är noggrannheten stor. Det kan ju tänkas att vi behöver låna lokalen även nästa år. Men det är klart att några är nöjda när de har fått sina påsar och skyndar hem för att lägga i frysen eller göra köttbullar eller vad det nu blir.

Som sagt fick vi ärtsoppa vid lunchtid. Tidigar år har det också vid några tillfällen serverast en helt fantastisk tårta under eftermiddagen. Så blev det tyvärr inte i år av naturlig orsak. Det hade brunnit i bageriet. Kaffedoppet hade oturen att drabbas av en brand under fredagsmorgonen. Tur i oturen var att det fanns personal på plats som kunder påbörja släckningen i avvaktan på räddningstjänsten. Skadorna blev därför inte så stora som vid förra brandtillfället 1989.

I och med denna dagrapport vill jag göra mig till tolk för de övriga i jaktlaget och tacka jaktledarna Andreas och Conny och övriga som varit med i framtagandet av den nya organisationsplan för postfördelning och ansvarsområde. Många diffusa diskussioner om poster och tillvägagångssätt har undvikits och alla har funnit sig i sin lott. En rakryggad hållning i trängd situation är också att sätta upp på plussidan. Och härmed är rapporteringen från 2012 års älgjaktsvecka i Valexlaget avslutad.

Tage Ödlund

Zandra och Catrin kastar köttbitar mellan sig...                               och bröderna Andreas och Tobias väger upp färsen.