Slaktdagen, söndag 2010-10-17

Nu är det klart för i år. Nu ligger de i boxarna runt om i stugorna. Köttfärs, grytbitar, stora stekar och små stekar, stora filéer och lite mindre filéer. Allt väl förpackat och uppmärkt på ett utmärkt sätt. Bara att plocka upp, krydda och steka och servera med något gott till. Kantareller, grönsaker, någon form av potatis och en stor kall öl passar bra till köttet. Låt er väl smaka och tänk tillbaka på strapatserna under veckan då födan bärgades hem. Tänk på all vandring i skogen, de gemytliga kaffestunderna, den goda kamratskapen och de ibland lite hårda men ändå hjärtliga orden som väl knappast någon ska ha kunnat missuppfatta. Tänk på nästa vecka med samma mål. Oktober 2011 är vi tillbaka igen.

För att ingen egentligen ska ha haft möjlighet att missta sig på tiden bestämdes att hålla enhetlig samlingstid varje morgon. Det vill säga även styckningsdagen. De flesta infann sig naturligtvis då men några hade kanske tagit fel eller tyckt att kudden var lite för skön att luta sig emot. Men själva arbetet kom igång riktigt bra. Förarbetet, framplockandet av slaktbord, uppläggningsbord och nästan allt övrigt var gjort redan under fredagseftermiddagen. Knivarna var slipade, tungorna vässade och kroppsdelarna bars in allt efter åtgång. Från bakparterna plockas först filén ut mycket försiktigt. Inga extra snitt ska skada den även om misstag kan ske. Filéerna tilldelas i slutändan skyttarna efter en fastställd turordning som följs slaviskt från år till år.

Fransyskor, ytterfiléer, ryggbiffar och innanlår mm. läggs upp på ett bord för senare delning och utdelning. Halva delen av köttet går till markägarna och i år skulle det fördelas på hela 69 delar. Med tanke på att det inte var så stora älgar i år så blir det som det blir. Fina stekar måste skäras sönder så att det blir likvärdigt. Första delen av styckningen, markägardelen, klarades av på knappt två timmar. 6 man grovstyckade, 1 bar fram parter och en bar undan stekarna till sitt bord. Det som inte blev stekar blev köttfärs. Ett 10-tal man stod runt en stor traktorkärra och renskar benen och lade köttet för malning.

Den som bar undan stekarna hade ett besvärligt jobb. Det gällde att hålla reda på vad det var han hade i händerna. Lägga det i rätt hög är en förutsättning. Därför blev det så att han inte fick bära bort mer än två stycken åt gången. Hans minne skulle inte klara av tre olika delar, sades det. Kan så vara. Om något blev fellagt var det kanske ändå inte en större katastrof. Den som senare fick del av det eventuellt fellagda märkte aldrig det.

Tiden gick och en första kaffepaus kändes bra. utanför logen hade man i ett halvt oljefat gjort upp en värmande eld. Samling runt elden med kaffekopp i handen och en bit smörgås i den andra handen. Några arbetade frenetiskt med att göra i ordning de 69 markägardelarna. Under tiden kommer biträdande jaktledare Andreas med grytan. Ett serveringsbord var uppställt och det bjöds till bord. Ärtsoppa i storkok, färdigbredda smörgåsar, öl eller läsk, serverades och alla lät sig väl smaka. Men arbetet stannade inte av helt utan i skift fortsatte fördelningen. Efter mat är det också gott med en kopp kaffe. Och till kaffe är det ofta gott med något extra tilltugg. En av drevgubbarna, Tobias, är ju till vardags bagare och konditor och hade dena söndagmorgon färdigställt en halv kvadratmeter Budapesttårta. En riktig läckerhet som naturligtvis fick en strykande åtgång. Ibland verkade papptallrikarna vara lite för små.

Så blev det då tid för jägarköttet att styckas och fördelas. Grovstyckningen gick naturligtvis lika galant som tidigare och kanske till och med lite bättre. Styckarna hade fått in snitsen och kommit på knepen att stycka rätt. Det är i början lite svårt när man bara gör ett liknande arbete en gång om året. I början är det väldigt kallt om fingrarna och det gör kanske att tempot är lite lägre. Man måste värma fingrarna lite emellanåt. Köttbitarna blev nu lite mer varsamt hanterade och lite större. Det var ju bara 26 delar det skulle fördelas på. Rolf har fått det förtroendeuppdrag det är att fördela köttet. Alla litar på att han är rättvis och kunnig. Några medhjälpare har han naturligtvis. Och det är väl också så att han ärvt lite av uppdraget från sin far, Bo, som inte var med i år. Snart var det färdigt och högarna uppmärkta med namn, lappar slumpvis lagda på varje hög. 26 påsar med köttfärs stod i en klunga. Även filéerna var nu fördelade på samma sätt, slumpvis lagda lappar.

Älgjakten för år 2010 var slut för Valexlagets del. Köttet fördelat, historierna berättade och rengöring av bord och skivor avklarad. Tack och hej då så ses vi till älgjakt nästa år igen. Men naturligtvis avstannar inte jakten bara för detta. Nej, den 20 november kallas medlemmarna till vildsvinsjakt. Och dess emellan är det förmodligen så att många av gubbarna kommer att ses igen för rådjursjakt och kanske enskild grisjakt. Vädret under veckan har varit bra. Lite kallt på morgonen med en sol på väg över horisonten och snart värmde den gott i ryggen. Regnet höll sig på vederbörligt avstånd och det gjorde även älgarna för en del av jägarna. Det är sådant man får räkna med. Några har turen att få se många älgar, kanske skjuta en eller ett par.

Arbetet som redaktör för den här hemsidan kommer nu att gå ner i ett lugnare tempo men helt stilla blir det kanske inte. Alltid finns det väl något att referera från, nyhet att sprida eller samling att kalla till. Har du synpunkter på sidan, negativa och positiva är du naturligtvis välkommen med dessa. Planer för små förändringar finns men när tid till detta ges står skrivet i stjärnorna. God jaktlyckt tillönskas alla medlemmar i Valex Älgjaktslag.

Tage Ödlund

En del av jägarna får besök av sin familj och då passar det väl bra med en liten pic-nic i solens sken.

Henrik och Janne har det svåra uppdraget att utan våg väga upp 6 kilo köttfärs i varje påse.