Fredagen den 15 oktober 2010

Låt oss idag börja med en liten sedelärande historia tagen ur det verkliga livet:

De tre vännerna voro ute på en promenad. De gingo genom skogen därför att andra av deras vänner hava givit dem det i uppdrag. De gingo över berg och genom dalar, genom tät skog och över kalhuggen terräng. Deras vänner hade uppmanat dem att samspråka med varandra på ett egendomligt sätt. De voro vänner men de skola icke gå vid sidan av varandra. Ett på förhand bedömt lämpligt avstånd mellan de tre vännerna voro att föredraga. De tillropade varandra med oförståeliga ljud och läten vilka tids nog tycktes kunna väcka liv i de livlösa.

De tre hava redan avklarat en längre sträcka i skogen när de kommo att närma sig varandra. En kortare paus i uppdraget kunna man sig väl unna. En av de tre medförde en människas bästa vän vilken höllos fast i rep. Detta var en fyrfota vän med ibland viss dragningskraft. De tre, fyra, kommo fram mot en tät och storvuxen gran. Dess grenar nådde merendels ända ned till marken. De tre blevo nyfikna och den fjärde tog till skarp orda. De lättade lite på en gren och fingo där skåda en ohygglig varelse. En svart, stor klump med tryne som de visste inte vad. De blevo naturligt nog förskräckta av vad de såg. Huruvida varelsen blevo förskräckt äro okänt. Vännerna, vi kunna kalla dem Rolf, David och Johan eftersom det var så de hette, ryggade tillbaka. Andhämtningen blev mer våldsam än efter promenaden. Hjärtfrekvensen ökade markant och de blevo stumma av skräck. Komma denna hemska varelse att utfalla i anfall mot oss? De drogo sig längre tillbaka medan varelsen påbörjade en förflyttning. Den tittade på vännerna, grymtade något. Den satte så fart, och ingen låg fart. Den rusade inte mot vännerna utan åt annat håll. Vännerna pustade ut, torkade svettpärlor från pannan och begrundade  vad de just hava upplevt.

När andhämtningen åter vore i talbart stadie tillgrepo de sin kommunikationsutrustning och meddelade omvärlden sitt äventyr. De hade just på väldigt nära håll beskådat ett av de vilda svin som uppehålla sig i Guds fria natur. Men vari ligga då det sedelärande? Jo, rota icke under lågt hängande grangrenar och väck ej den gris som sover.

Det om detta. Det står i någon visa om Svag till måttlig, växlande vind, vackert väder, kallt. Så var det denna morgon, den som vi hoppades skulle bli den sista av årets älgjakt för detta lag. Och det blev den. En ynka kalv ska normalt inte vara någon svårighet att hitta. Manskapet samlas som vanligt men idag är skaran något decimerad. Några har åkt för jakt på annan mark. Några är tvungna att jobba för att andra ska jaga och någon kanske passar på att köra svärmor till tandläkaren eller liknande. Knappt 20 tappra möter upp.

Det område som några tyckte vi skulle tagit under torsdagen, Lerberget, blir dagens första uppgift. Poster sätts ut och snart är drevet igång. Ropen skalla hurtigt även idag. Men några älgar syns inte till. Snabbt avklarat och så första förmiddagskaffet. Nästa uppgift blev ett något avkortat drev över Hee och Solberg. Det var i denna terräng som den ovan relaterade episoden ägde rum. Och det var i stort det som tilldrog sig under denna vandring.

Tredje vandringen efter älgkalv blev i området Kronan, från Prästorpvägen mot Vetteberget och ner mot Söle. Någon av drevgubbarna tycker sig höra brakanden i skogen, som efter något större djur och det kan mycket väl vara älg. Men ingen fick se den i så fall. I en annan del av området var det dock en som såg en vuxen älgtjur men denna var då naturligtvis inte skjutbar. Så då blev det samling på Valex igen och mer kaffe, smörgås och prat. Vart ska vi ta vägen nu? Vad finns det för rapporter om synliga djur? Till slut bestämmes att vi ska försöka med Leif-Tomas mark, en del av Tjöstaddrevet, upp mot Baddargärdena. Drevet drar igång några minuter före klockan 14.00. Sakta masar vi oss mot Baddargärdena och ropar hurtigt. Radioanrop efter en stund talar om att en ko och kalv var synliga i området vid minkfarmen på Folkestad. Någon minut senare är det någon som säger . Nu smäller det snart. Och sekunderna senare smäller det. Klockan är 14.11. Simon meddelar att kalven ligger på marken. Den föll i första skottet. Årets sista älg är skjuten. Karl-Gunnar har av allt att döma varit åsyna vittne. Ljuset är som bekant snabbare än ljudet. Därför tyckte han det var märkligt att se älgen falla innan han hörde skottet. En sak som de flesta inte får uppleva.

Därmed var årets jakt över. Undertecknad och Tomas var ofina nog att lämna de övriga i sticket med efterarbetet. Tomas hade annat engagemang på gång och samåkning gjorde att även jag lämnade. Jag tror nog att de resterande klarade sig väl så bra utan oss. Hämtning, avklädning och upphängning är nu en rutin och går snabbt. Sammanfattning av årets jakt ger vid handen att det har gått bra. Det har varit bra väder med sol och väldigt måttlig vind. Frost på morgonen har gett en del kalla tår men de tinar snart upp. Stämningen i laget har varit som vanligt god till 99 %. Födelsedagsbarn har firats och historiska händelser har inträffat, (se tisdag 101012.) På söndag den 17 oktober är det dags att finfördela kropparna till ett otal antal högar. Markägare tar sin hälft och jägarna sin. Alla måste därvid vara nöjda och belåtna.

Tage Ödlund

       WWW.STROMSTADSTIDNING.SE