Ondsagen den 13 oktober 2010

Idag har skörden utökats med två vuxna, nåja, halvvuxna djur. Så nu är ordningen återställd. Fler vuxna än kalvar är skjutna. Mer om det senare som det brukar heta i TV-nyheternas inledning. Morgonen var inte riktigt lika kall och frostig som tidigare men det var dock frost. Solen verkade tveka att komma upp och bryta igenom molntäckte. Men det blev både ljusare och varmare med tiden så den var säkert uppe. Idag var det min tur att hämta Tomas E för resan till jakten. Vi höll tiden gott och väl.

Morgonsamlingen var munter och logen var full av hängande älgkroppar. När Leif-Tomas kom hälsades han med ett unisont - God Morgon, Leif-Tomas. Han har tagit för vana att komma bland de sista men han höll i alla fall tiden. Ibland kommer han med kaffekoppen i handen men så ännu icke i år. Stora delar av gårdagens deltagare var samlade. Men lille 9-årige Elias fick denna dag gå till skolan istället för skogen. Han hade enligt uppgift somnat gott och fort igår, efter allt han varit med om. Kanske drömde han om den stora tjur som han nästan kunde klappat när den sprang förbi.

Dagens första uppgift blev att driva igenom det som kallas för Skuggen. Ett ganska långt drev med mycket berg och dalar. Upp och ner för berg, genom myrar och ett ivrigt hojtande för att driva älgen mot skyttarna. Någon säger på radion att han ser älgar och i det samma smäller det. Men långt ifrån alla hörde detta. Skytten, Simon H, använder nämligen ljuddämpare. Både på gott och ont. Naturligtvis väldigt bra och förebyggande för skyttens hörsel. Tinnitus är nämligen ingen behaglig plåga. Ett evigt surrande eller pipande i huvudet kan göra vem som helst galen. Och många av våra psykfall kanske beror på det, vad vet jag. Men samtidigt kan det i ett jaktärende göra att det blir överskjutningar.

I Valexlaget är det en regel som säger att när det bara är ett djur kvar att fälla, av något slag, ska man absolut inte skjuta innan man vet vad det är som är påskjutet. Och har man då inte hört något skott kan det bli problem. Rapport via radion kan bli fördröjd några ögonblick i "stridens hetta" men ska ju ske så fort som möjligt. Denna gång gick det bra eftersom det fanns ytterligare vuxet djur kvar på tilldelningen. Simon hade i alla fall fällt en liten pinntjur, cykelstyre för en barncykel. Klockan var då 09.15 och det får väl ses som en bra start på dagen. Det var flera djur sedda i drevet.

Efter en återsamling och snabb matbit, kaffe och smörgås, var det åter dags att ge sig iväg. Denna gång står Lienstensdrevet på tur. Upp på Tolvmanstegen och lite höjder med på vissa ställen ut över havet och Koster. I fjärran kan man se sjötrafiken sakta glida fram. Det blir som vanligt på detta drev en lång promenad uppför och genom en mosse. Jag intar första posten på Karlsdalsmossen och sitter och tittar mot en kalhuggen, rensad tidigare brandplats. Tänk vad stiligt det ska bli att se den stora älgtjuren med många horntaggar avteckna sig mot horisonten. Så kommer den ner mot posten och sedan hörs den falla med en duns i berget. Så kan det bli men inte heller denna gång fick jag uppleva det. Däremot hörs ett skott klockan 12.15. Det är alldeles till höger om mig, i nästa post. Skytten, Sven J rapporterar att ett vuxet djur är påskjutet men gått undan. Det var en liten tjur och strax ser han också en lite större tjur.

Det går en minut så smäller det igen. Denna gång lite dovare vilket betyder att det är nästa skytt som sett älgen. Han säger på radion att han såg den stappla omkring och misstänkte att det var den påskjutna. Därför riktade han in och fällde den till marken, i mossen. Han får sedan också se den lite större tjuren, en 4-taggare, avteckna sig mot horisonten men den skjuter han bara med kameran. Några tjusiga foton att visa för fru och barn när han kommer hem. Lite dålig hörbarhet på radion och en del jäkelskap blir en skämtartikel. Någon har hört Roger säga att han ska gå ner och ta ur älgen. En stund efter har man hört hur han skjutit döskott. De tycker det verkar underligt att skjuta döskott på en urtagen älg. Roger har svårt att förklara sig. Och skratten ekar mellan bergen.

En väntan på traktorförare Bertil M fördrivs med att dra fram älgen ett 30-tal meter och med att en del pillar med sina leksaker, digitala kartor i GPS-arna. Johan har haft med sig sin hundvalp, en blivande älghund, under drevet. Det är tredje dagen den är med och har redan lärt sig mycket. Första dagen tog den inte någon notis om älgspår eller lukt. Den fick dock lukta på skjuten älg. På tisdag var den med och nästan spårade upp en fälld älg och idag drog den i kopplet så fort den hörde ett skott. Den gick nästan rakt mot älgen. Under väntan sedan låg den stadigt vid älgen liksom vaktande den. -Det är min älg, tycktes den mena.

Bertil M kom med traktorn och lyckades köra ända fram till älgen. Den surras på lastbryggan bak på traktorn och färden går mot Valex. Den tidigare under förmiddagen skjutna älgen hämtar David N med sin terrängskoter, 4-hjuling, med släpkärra. Behändig maskin att ha till hands när älgarna inte helt ligger på farbar väg. Innan de båda kropparna kan flås måste det emellertid röjas lite på logen. De "gamla" kropparna delas i vardera 4 delar och halva kroppen vägs. De bärs sedan ut i kylvagnen för att i lugn och ro och lagom kyla få möra till sig innan styckningen.

De båda nytillkomna kropparna flås och hängs upp i taket som en förberedelse för kylvagnen. Det blir ett ganska tidigt avslut på denna jaktdag eftersom det hade tagit för lång tid att göra ännu ett drev när det var en del efterarbete att göra. Efter att ha varit med och klätt av den ena älgen det mesta av skinnet tog jag mig friheten att avsluta dagen med att åka hem och förbereda detta redaktionella arbete. Förhoppningsvis tar ingen illa upp för det utan kanske till och med tycker det är roligt att läsa och komma ihåg var de varit med om.

Tage Ödlund

"- Äntligen morgon", är det kanske inte direkt vad de tänker. Nog ser gruppen lite betänksam ut över att ha "tvingats" lämna sänghalmen så tidigt idag igen.