Torsdag 200-10-15

Efter ännu en kall natt, nåja, varmt under täcket i alla fall, så är det dags att ge sig i kast med dagens svåra uppgift. Ta sig till Valex på ett betryggande sätt. Och när man kommer fram kan man konstatera att det var egentligen inga problem idag heller. En stabil frukost och ett par muggar kaffe väckte liv i kroppen. En annan kropp som det också var liv i var den Vildsvinsgalt som stod på ett gärde mellan Skärje och Rellen. En bit från vägen visserligen men jag kunde gott se att det var ett svin. Väl framme förklarade jag vad jag sett. Tveksamma röster höjdes med förklaring att det var halmbalar som låg där. Men halmbalar burkar inte röra sig på det sättet. Upprättelse fick jag dock senare när Tage M och Raymond kom och berättade att de sett samma gris på bara 10 meters håll.

Idag visade de sig igen. Älgarna på Bertils gärde. De stod långt bort men i kikare kunde konstateras att det var en tjur och en kviga. Dessa brydde sig laget inte om utan planer lades upp för att avverka Mossemarken. Klockan 08.30 var jag i post en bra bit upp i terrängen vid Listingsmyr, (ursäkta ev. stavfel). En knapp halvtimma senare går drevet igång. Men de har inte tur med sig på denna tur genom skogen. Inte en enda älg kommer inom skjutbart håll för posterna. Det är bara att ta på sig ryggsäcken igen och vandra ner till farbar väg. Nu blir det inte så lång resa utan bara till klanen Alexanderssons skogskoja. Där har man gjort upp eld i en sedan tidigare färdigställd eldstad och "gubbarna" hade börjat äta. Ett par smörgåsar slank ned i de flesta magar och som vanligt rann historier ur en del. En historia som kan återges här kom från Bert:

En trygg norrlänning flyttade till Stockholm på vinst och förlust. Han hade inget arbete men gick till ett köpcenter coh frågade om de behövde arbetskraft. Han fick napp och dagen efter började han. Han hade förklarat att han hade viss erfarenhet av handel och butiksägaren hade fullt förtroende för honom. På kvällen kom butiksägaren tillbaka för att höra hur det gått. - Jo, sa norrlänningen. Det har gått bra. Jag har gjort en affär. - Men vad säger du, säger ägaren. Mina andra försäljare brukar göra runt 30 avslut per dag. Men hur mycket har du sålt för då? - 1 275 000:- svarar norrlänningen. Ägaren blir imponerat och frågar vad han sålt.
- Ja, det började med en liten metkrok.
- Jaha.
- Och sedan en lite större metkrok.
- Ja, men det kan väl inte bli så mycket pengar.
- Nej men ska man fiska får man ha båt. Den kostade 800 000:-.
- Oj då. Och det sålde du?
- Och så måste man han en båtkärra. Och hans bil var lite svag så det köpte han en ny. Det blir en del pengar det.
- Oj, oj, oj, Och allt detta sålde du till en som bara skulle ha en liten metkrok?
- Nej. Han skulle egentligen ha tamponger till sin fru men då tyckte jag att nu när helgen ändå var förstörde så kunde han ge sig ut och fiska istället.

Kaffe är urdrucket och elden har falnat och skratten börjar tystna så smått. Det är dags att börja med älgjakt igen. Denna gång blir det Stenarödsdrevet. Ut i skogen i postkedja igen. Denna gång med åldermannen Bo A. som vägvisare. Det blir till i stort sett samma plats som tidigare men nu med näsan åt andra hållet. Klockan är 12.28 när jag är på plats vid "Stengarn". Vädret är vackert. Solen skiner och det drar en svag vind över fjället. Älgarna har liksom vinden dragit förbi. Det är tyst fram till ca 13.03 då det hörs två skott i nordvästlig riktning från min position. Men det verkar vara långt borta så det är troligen ett annat lag som skjuter. Den närmaste timman förflyter lugnt, frånsett drevkedjans skrämselrop och uppmaningar på radio att ropa igen. Det gäller att hålla en så rät linje som möjligt och då måste man hålla igen på en del och skynda på en del av karlarna.

Klockan blir 14.06 och de flesta drevkarlar är framme vid poster. Jag har börjat förbereda för avmarsch. då börjar det viskas på radion och plötsligt smäller två skott i tät följd. Inte så långt borta. Strax upplyser Leif-Tomas att han skjutit på en kalv men att den har gått undan ur synhåll. Tystnad på radion. Klockan blir 14.09 och en ny kanonad hörs. Så meddelar Raymond på klingande norska att han har skjutit en tjur. Någon frågar hur stor den var, hur många taggar. Lite svävande svaras att det var nog ca 12 - 14 taggar. Sedan sjunker det till först 10 och sedan ända ned till 4 taggar.
Men hur har det då gått med kalven. Bo börjar gå mot vägen för att åka iväg och hämta en hund för eftersök. Men K-G tittar till skottplatsen och snirklar runt där lite. Plötsligt smäller det lite dovt och besked kommer att kalven är hittad och avlivad.

David får i uppdrag att hämta 4-hjulingen och vägval för hans arbetsuppgift diskuteras. Man enas till slut och hämtningen börjar. Knappt halva laget, som inte var i närheten av älgarna åker till Valex i avvaktan på att de kommer dit. Kaffe och historier igen.

Nu berättas om en jaktepisod där en drevkarl, vi kan kalla honom E, får för sig att smyga fram till en av posterna, O, och skrämma honom. Men O är observant och ser E. När E närmar sig vänder sig O åt andra hållet, hukar sig ner och tar på sig en medhavd ansiktsmask av gummi. Sedan sitter han så framåtböjd. När E är nästan framme vrider sig O långsamt upp och E blir väldigt paff. Han känner inte igen posten. Men han finner sig snart och utbrister med sin lite pipiga röst - Men du var inte med i morse väl?


På detta sätt fortsätter väntan på älgarna och strax efter klockan 1700 kommer 4-hjulingen med släpkärra indansande på gården och in på Logen. Älgarna lastas av och efterarbetet påbörjas per omgående. De flesta vill hem efter dagens slit i skog och mark. Snart hänger den förhållandevis lilla kalven utefter ena väggen och tjuren i hissen mitt i logen. Den lycklige tjurskytten fotograferas med trofén och ett glatt leende på läpparna. Och på fredag ställer vi upp igen som vanligt.

PÅMINNES OM ANMÄLAN TILL ÄLGFESTEN DEN 31 OKTOBER I KLUBBLOKALEN I SKEE. ANMÄLAN TILL CONNY SNARAST

 


Så här blir det när man skjuter med den lite mer grovkalibringa ammunitionen, typ Rinokulan. Vi ser här utgångshålet  och den lilla öppningen är ingångshålet.

Det skulle kunna vara en grupp scouter på utflykt med lägereld men åldern säger något helt annat.

Det är jobbigt att vara ute i naturen och här ser det nästan ut som om Rolf har tagit sig en liten tupplur.

En nöjd Raymond Antonsen ler ikapp med den stiliga 4-taggare som han ett par timmar tidigare har nedlagt.

Inte tre små grisar men väl Tripp, Trapp och Trull i älgkroppar.