Onsdag 2009-10-14

Onsdag morgon kom osedvanligt tidigt denna vecka. Redan strax efter att jag lagt ned huvudet på kudden på tisdagskvällen ringde klockan och det var dags att stiga upp igen. Onsdag morgon. Ute ser det kallt ut. vitt på marken och termometern visar minus 5,5 grader. Det får bli de långa kalsongerna även idag, såsom alla andra älgjaktsdagar. Frukost inmundigas och ny smörgåsar läggs i matboxen. Skinka, ost och ägg på ett par olika sorters bröd kan ge en bra dag. Kaffe, ett par muggar före avfärd och en full termoskanna till ryggsäcken så är det klart för avfärd. Ja, naturligtvis måste bilrutorna skrapas.

På Valex är allt som vanligt. Conny och K-G är redan där liksom idag även några fler. På vägen fram beskådas en älg på gärdet söder om Rellen, där den stod och åt något i godan ro, väl medveten om att bilar på det avståndet inta är farliga. Inte ens när det sitter jägare i dem. Allmänt prat och diskussioner om gårdagen och så får någon syn på en älg på Bertils gärde. som vanligt finns det älg där någon morgon under jaktveckan. Nu ligger den långt bort och bara huvudet sticker upp, med till synes ovanligt stora öron. Att det inte är en buske förstår vi när den rör huvudet fram och tillbaka.

Första drevet blir Bremyrdrevet. Poster fördelas och ev. behov av ytterligare poster diskuteras som vanligt. Ibland behöver man dra in poster för att få drevkarlar men ibland finns det gott om folk. Själv hamnar jag uppe på Lienstensåsen, i skogen mitt emot "sommarstugan", nästan framme vid Hälla. Janne sitter i grusgropen vid det röda huset en bit därifrån. Ingen av oss ser någon älg men Janne tycker på slutet att han hör något. Det kommer inte fram någon älg så det kanske bara var en drevkarl som var i närheten. Själv hade jag turen att få beskåda en vacker räv som sprang förbi. Han stannade på 7-8 meters avstånd, tittade på mig i 5 sekunder och sprang sedan vidare. Alltid något, sa han som fick se räven. eller var det kanske räven som tänkte det när han fick se mig. Älgar var dock synliga men inte skjutbara under revet. En förutsättning för dagens jakt var att det var "honförbud". Dvs. vi skulle inte skjuta hondjur och helst inte små tjurar. Däremot gjorde det inget om vi sköt några kalvar.

Återsamling på Valex har blivit vanligt nu de senaste åren. Detta för att inte sitta ute i terrängen och fika och skratta och prata och skrämma iväg eventuella älgar från mark som vi strax ska driva igenom. Och nästa uppgift blir det så kallade Skuggedrevet. Tillbaka upp mot marker vi just lämnat och poster skickas iväg. För mig blev det drevet denna gång. Första gången i år faktiskt men det är en uppgift som man inte får dra sig undan. Det blir en stunds väntan på vägen innan vi tar oss upp i marken. Postkedjorna har en bit att gå men drevet behöver inte tänka på att gå längs en viss linje utan kan dra fram mitt i marken. Postkedjan ska inte skrämma några djur vilket däremot drevet ska. Men ibland behövs inte drevet för att det ska falla älg. Precis när Simon har kommit till sin post, knappt hunnit sätta ned ryggsäcken, får han se en ko och en kalv. Kalven är naturligtvis skjutbar och får strax känna på vad en liten blyklump kan göra för humöret. Den faller död till marken. En kort stund senare hörs Simon åter på radion. Han varnar grannposterna för att det är älg i närheten. Han ser huvudet på en ko och det översta av ryggen på 2 kalvar. Det är inte stor träffyta så han låter dem gå förbi. Tyvärr kommer de inte till nästa post. Inte heller kommer det älgar till några andra poster. Tyvärr kan inte tidpunkt för Simons dödsskjutning anges men det var någon gång runt 10.45.

Att gå i drevkedja och hojta ger värme och fukt. Kanske också starkare stämband. Kondition ska man ha innan man börjar men där brister förberedelserna lite. Men till nästa drev kanske det är bättre. Man blir varm i hela kroppen och skjortorna klibbar av svett. Just Skuggedrevet är också ganska besvärligt då det är backe upp och backe ner. Över kala berg och djupa dalar med myrar och tät skog. Inte underligt att det tar lite tid eftersom man måste ta paus ibland och inte stressa älgarna framför drevet för mycket.

Dagens sista drev blev Lienstensåsen och upp på Tolvmansstegen. Postkedja denna gång och marschen till posten var också jobbig. I begynnelsen var det väg och släta berg men sedan när en del av kraften sinat ut blev det besvärlig terräng. Vi var nu inne på det för några år sedan brandhärjade området. Brandskadade döda träd ligger huller om buller ohc hindrar framfart. Den gröna mossan är förrädisk då det ser stabilt ut att trampa på medan man sjunker ner drygt 20 cm för varje steg. Positionen verkade gynnsam för att få nedlägga något vilt men så blev det inte. Det var inga djur alls att se under eftermiddagen. Manskapet kallas in och åter återsamling på Valex. Nu skulle den skjutna kalven hämtas och för andra gången denna vecka kommer den inlånade 4-hjuling till användning. Några av de yngre åker med och hjälper att dra fram kalven om det mot förmodan inte skulle gå att köra ända fram.

Under tiden sitter ett glatt gäng på Valex och väntar. Historier berättas, den ena mer otrolig än den andra. De flesta har med jakt och jaktpersonligheter att göra. Av hänsynsskäl och risk för förvanskning återges inte berättelserna här. Efter en stund kommer Conny med 3 påsar med vetelängd med russin. De blev över vid söndagens möte och har legat i hans bil till nu. Trots detta är de inte allt för torra och osmakliga. Att de är goda borgar väl varumärket på påsen för. Kaffedoppet i Strömstad. Man kan just undra hur det bageriet har klarat sig dessa dagar då bagaren varit med på jakten som drevkarl. Det är annat det är degkarl. De har säkert fler som degar på den arbetsplatsen.

Manskapet kommer med älgen på kärran efter 4-hjulingen och med Sandra som glad förare. Genast sätts knivar i rotation och skinnet åker av, kroppen hissas upp och görs i ordning för väntan på styckning.

Så till sist en liten påminnelse till lagets medlemmar:

Glöm inte att anmäla er till årets ÄLGFEST den 31 oktober. Knytkalas med dans och andra lustigheter i klubblokalen, Skee.