Hösten målar naturen i  många fina färger och formationer

Det här verkade bli en lång dag. Efter att ha stängt av klockradion innan den gått igång, gått upp och gjort den primära morgontoaletten, tittade jag ordentligt på klockan. Det var hela 20 minuter kvar till den tid jag egentligen hade tänkt gå upp. Man får titta noga redan första gången förstår jag nu.

Kaffekokning och beredning av dagens kulinariska ryggsäcksinnehåll, läsning av Strömstadstidningen och tandborstning tar sin tid men till slut bar det av mot Valex. Lite småregn i förhållande till hur det var under måndagskvällen där det smattrade ihärdigt mot uterumstaket. Så småningom upphörde regnet helt och dagen blev solig och varm.

Laget samlades som vanligt på Valex Loge i skydd för det lilla som fortfarande kom ner. Småprat om gårdagens lyckade jakt både vad gäller detta lag och lagen runt omkring. Några påtalade svårigheter att komma in och läsa dagboken och trodde därför att jag inte hade hunnit skriva något. Men klockan 19.00 var första upplagan publicerad. Efter en korrekturläsning lite senare blev det en bättre version ute på nätet.

Dagens första uppdrag blev ett försök på Folkestad. Efter det tidigare uppgjorda planerna togs posterna snabbt ut och besattes. Själv kom jag på plats klockan 08.05 redan trots en lite jobbig klättring i bergen. Men posten var bra. Stort öppet område på berget och goda skottmöjligheter. Inte mycket som skulle hindra kulans lopp. Platsen verkade lovande. Drevgubbarna började sin vandring genom terrängen och snart hördes de hojta. En post en bit bort upplyste om att han såg en älgfamilj ute på ett gärde men sedan gavs ingen ytterligare information om vart de tog vägen.

Så hände det. Ca 100 meter bort i skogskanten dyker det upp två vuxna djur. En tjur går först och därefter ett hondjur. Tjuren var ståtlig även om den bara hade 4 taggar. De båda vandrade fram och tillbaka en stund, kanske en minut eller mer och jag hade god observation på dem. Tjuren kom mot mig och ställde sig på knappa 50 meter och tittade. Hondjuret längre bak. Inga ytterligare djur synts till och med detta som utgångspunkt blev jag övertygad om att det var en kviga som slagit sällskap med tjuren, eller om det var tvärt om. Klockan 08.43 skickade jag iväg en kula och djuret föll på fläcken. Döm om min stora förvåning när det då helt plötsligt dök upp ytterligare ett par djur. De såg visserligen stora ut men jag förstod då att det var kalvar. De hade hållit sig i bakgrunden allt för länge men nu kom de fram.

Kalvarna kanske hade ett sjätte sinne och anade vem boven var som stulit deras mamma. De båda kom i alla fall mot mig och stannade så tillsammans ca 30 meter bort. Tjuren var också i närheten och beskådade den skyldige. Vad göra? Försöka skjuta i alla fall en av kalvarna och få specialjakt på den andre eller låta båda gå och rapportera till jaktledaren. Så fick det bli. Men de 3 djuren gick mot nästa post. Där fälldes den ena kalven med ett par välriktade kulor. Snabbt beslut via radio när händelseförloppet var klart, att det var grönt för samma skytt att ta även den andre kalven. Så skedde och ordningen var återställd. "Vad rätt du tänkt men det blev fel" lär någon humorist ha sagt. Nu är det bara skytten som får leva med skammen att ha förhastat sig men några hårda fördömande ord har ännu inte avhörts. Det enda som jag nu kan konstatera är att den annars så flitigt använda kamera inte plockades fram trots att de 3 djuren stod flera minuter och tittade på mig. De skulle säkert blivit en bra bild.

Efter detta inledande äventyr tog vi nya tag. Drevkedjan går nu ut från Prästtorpsvägen. Poster på bland annat Vetteberget och Folkestad och denna gång sitter jag på en liten bergknalle och tittar. Klockan har hunnit bli 11.00 och solen värmer gott men det är inga skjutbara djur att se. Men ett litet rådjur och en hök av något slag ser jag i alla fall. Bertil H och Janne ser först ett ensamt hondjur komma ur skogen mot Söle. Det är dock lite distans så Janne avvaktar med skjutandet. Då dyker det upp ytterligare två djur. Hondjurets kalvar. Avståndet räddade oss från ytterligare en fadäs. Men några andra djur sågs ej i detta drev.

Under matpausen uppstod en mindre diskussion huruvida vi slaviskt skulle följa rekommendationer angående fördelning av fällda vuxna djur vad gäller kön. Det slutade med att vi gör enligt älgskötselområdets och länsstyrelsens tankar. När detta var avklarat beslutades om ytterligare ett, dagens sista drev. Klockan går och det var ju trots allt några kroppar att ta till vara och gårdagens skörd att hänga in i kylvagnen. Några tog på sig detta arbetet medan övriga postade ut runt det som kallas för Berge-drevet. Klockan 13.40 var jag på plats på nordsidan av Salsgärdet. Solen sken även här härligt värmande om än lite i ögat så att sikten försämrades. Väntan inleddes och efter en knapp timma viskar Tage M fram i radion att han skådar ett ensamt hondjur en bra bit framför sig. Det går någon minut så ser även jag djuren på långt håll. 14.34 smäller det 4 skott och snart kom beskedet att djuret var dött. Tage M hade gjort det igen. Men djuret, som troligen var en av mödrarna till någon av de under gårdagen fällda kalvarna i området, trillskades med oss och lade sig svåråtkommligt ner i ett dike. Med gemensamma krafter drog vi dock upp och tog ur det.

Tisdagens jakt var över. Kropparna bärgade till årets galgbacke, Folkestad, för avklädning och upphängning. Ännu en dag har gått i goda vänners lag med jakt, jakthistorier, andra former av historier. Gliringar hit och dit är det naturligtvis men ingen verkar ta illa upp. Och i morgon ger vi oss ut igen.

Tage Ödlund

En fallen älgkos sista färd.

Kaffe eller annan varm dryck, något att tugga på och lite prat gör en bra paus i jakten.

Här ser vi en som fått bita i gräset och nu kanske återförenas i älgarnas himmel med sin kalv.

Kropparna till dessa stiliga huvuden vägde 200 resp 244 kilo.

Många skarpa knivar och villiga brukare